Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Sophokles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om ett medel till räddning undan dess fruktansvärda
härjningar, får till svar, att den blodskuld, som vilar över landet,
först måste försonas. Hans företrädare konung Laios hade
dräpts av rövare, och detta brott var ännu ohämnat. Oidipus
uttalar då en gräslig förbannelse över mördaren och vänder
sig till den blinde siaren Teireisias för att få anvisning på
förbrytaren. Men Teireisias vägrar att svara, Oidipus
ansätter honom allt häftigäre, och slutligen blir tvisten så
skarp, att Teireisias utropar: Den mördare, du efterspanar,
är du själv!
I detta ser Oidipus blott ett utbrott av siarens vrede och
illvilja, och Iokaste styrker honom i denna tro. Enligt
oraklet skulle Laios dräpas av sin egen son. Men därför
hade denne son strax efter födelsen blivit utsatt och var
således död. Laios hade dräpts av okände rövare, och
oraklet hade således talat falskt. Men just denna
upplysning, som skulle lugna Oidipus, fyller honom med en gräslig
aning — kanske det dock var han, som dödat Laios? Och
ängsligt griper han efter allt, som kan vederlägga denna
förfärliga misstanke. Laios hade ju mördats av flera rövare,
men vid dråpet på korsvägen hade han varit ensam. Den
gubbe, som fallit för hans hand, kunde således ej hava
varit Laios. På sin resa hade denne emellertid haft en
följeslagare, en gammal herde, och Oidipus skickar därför
efter denne för att få full visshet. Men medan han väntar
på honom, anlander en budbärare från Korinth med
underrättelse, att konung Polybos dött och att folket utropat
Oidipus till konung. Denne vågar dock ej återvända, ty
om han ej längre kan dräpa sin fader, kan han dock
komma att äkta sin moder. Men så kommer peripetien.
Budbäraren ber honom slå dessa farhågor ur sinnet; han
är icke konung Polybos’ son, utan ett hittebarn, som
budbäraren själv funnit utsatt på berget Kithairon och där
mottagit av en herde. Och så skingras den sista resten av
tvivel, då den gamle herden kommer. Han hade utsatt
Laios’ son på berget Kithairon och lämnat honom åt
budbäraren, och han hade sett, huru Oidipus dräpt Laios.
Iokaste, som redan före herdens berättelse anat
sammanhanget och avlägsnat sig, har i förtvivlan burit hand på
sitt liv, och vid hennes lik bländar sonen och maken sig
själv. Men dramat slutar ej med denna hemska scen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
