Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den grekiska litteraturen före hellenismen
- Den attiska tiden
- Vetenskapen
- Den attiska retoriken och filosofien före Sokrates
- Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ett uttryck för den allmänna uppfattning, som man
visserligen ivrigt bestred, men som man praktiskt lika fullt
omfattade, låt vara omedvetet.
Reaktionen mot denna nihilism kom i stället från en man,
vilken demokraterna lika väl som aristokraten Aristophanes
betraktade såsom den farligaste sofisten och som de i
religionens och sedlighetens intresse dömde till döden — från
Sokrates.
SOKRATES
Få personligheter hava kraftigare än han ingripit i
mänsklighetens historia. Han har gjort det både teoretiskt — i
vilket hänseende han inom antiken intog en ställning, som
erinrar om Kants i förhållande till upplysningen — och
praktiskt, ity att han för hela den följande antiken nästan
fick samma betydelse som Jesus av Nazareth haft för den
kristna tiden: såsom det högsta uttrycket för sedlig renhet
och ädel mänsklighet. Ingendera efterlämnade några skrifter,
utan såväl deras personligheter som deras läror levde blott
kvar i lärjungarnas kärleksfulla minne. Ty även Sokrates
framkallade en mängd “evangelier“, ej blott Platons dialoger
och Xenophons memorabilier, utan ock en mängd andra
skrifter, som nu äro förlorade, och i bägge fallen färgades
naturligtvis dessa minnen av antecknarens egen
personlighet och uppfattning; den sannaste bilden hava vi nog i
Sokrates’ berömda, av Platon nedskrivna försvarstal, den
s. k. apologien. Båda fingo vidare med sitt liv besegla
sanningen av de läror, de förkunnat, båda segrade efter sin
död, till en del genom denna, och trots alla djupgående
olikheter förete deras personligheter ganska många
beröringspunkter. Ingendera var någon asket, och ingendera
försmådde en ädel sällskapsglädje, ehuru de å den andra sidan
inskränkte sina behov till det minsta möjliga, utan att
därför sjunka ned till något tiggarliv. Och ehuru Sokrates
kanske mest framträder såsom den skarpe logikern, fanns
dock även hos honom ett starkt mystiskt inslag — hans
“daimonion“ eller den hemliga röst, som sade honom, om
han handlat orätt. Ett annat möta vi i hans förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0158.html
