Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Vetenskapen - Aristoteles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
centralpunkten, och den redan då framlagda åsikten, att jorden
rörde sig kring sin axel, bestred han. Här stod han
således ännu kvar på det populära föreställningssättets
ståndpunkt, likaså då han tänkte sig himlakropparna såsom
levande väsen, då han fasthöll vid läran om de fyra elementen
o. s. v. Han antog även, att den västra hemisfären bestod
av ett stort hav (den atlantiska och indiska oceanen), och
denna åsikt fick sedan på Columbus’ tid stor betydelse. Å
den andra sidan förkastade han Platons lära om preexistensen
och om själens odödlighet.
Hans etik är ett uttryck för den allmänt grekiska
uppfattningen. Dygden var för honom ej blott vetande, ty
även naturliga dygder funnos, och den bestod i den riktiga
medelvägen mellan tvänne ytterligheter. Det högsta goda
fann han i själens av förnuftet ledda eller ej däremot
stridande verksamhet i enlighet med människans egendomliga
dygd i ett fullkomligt liv. Det materiella välbefinnandet
var en ej alldeles likgiltig sak, även om en filosof ej kunde
bliva fullt olycklig, då han saknade detta livets goda.
Samma hänsyn till det gällande åskådningssättet tar han
i sin statslära, där han mot Platon hävdar familjens
betydelse och förkastar dennes egendomskommunism. Någon
idealförfattning kan han ej uppställa, ty varje
statsförfattning nöter ut sig och måste ersättas av en ny. De goda
styrelseformerna äro monarki, aristokrati och politi, allt
efter som de styrandes antal är en, få eller många, och
de dåliga — då de styrande äro dåliga — äro despoti,
oligarki och demokrati. Vore folket obildat och funnes en
framstående medborgare, vore monarkien bäst. Aristokratien
är också en god styrelseform, ty blott få äga den bildning,
som behöves för statens styrelse, men även politien — då
inga medborgare uteslutas från styrelsen — har sina
fördelar, ty summan av allas ofullständiga duglighet kan
bli större än av någras mera fullständiga. Allt beror
dock på de styrandes duglighet, och för övrigt vilar
Aristoteles’ stat liksom varje grekiskt samhälle på tillvaron av
ett politiskt rättslöst slavstånd, som förrättar det materiella
arbetet.
I sammanhang härmed utvecklar Aristoteles några tankar
om hellenernas företräde framför andra folk, varvid han
framkastar idéer om klimatets och miljöns betydelse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
