Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Vetenskapen - Historieskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
epos och filosofi började således även historieskrivningen hos
ionernas så högt begåvade stam.
Herodotos, som avled kort efter det peloponesiska krigets
början, hade såsom ung upplevat den stora kampen mellan
greker och perser, och det var denna världshistoriska
tilldragelse, han ville skildra i sitt ryktbara arbete Histories
Apodexis, sedermera — efter de nio muserna — indelat i
nio böcker. I denna skildring möta vi för första gången
en fläkt av världshistoria. Blicken har här vidgat sig
utöver det lilla stadssamhällets gräns och spänner ut över
hela det östra Medelhavets länder, vilkas folk betraktas
under en gemensam historisk synvinkel. Och detta var
något nytt, ett uttryck för samma vida ioniska uppfattning,
som samtidigt gjorde sig gällande i den ioniska naturfilosofien.
Ionisk är ock hans fria blick på de olika religionerna, hans
rationalistiska reflexioner över de mer eller mindre
vidunderliga fabler, han hörde, ehuru han å den andra sidan var
långt ifrån någon fritänkare, ioniskt slutligen hans nästan
naiva begär efter vetande. I detta syfte företog han
vidlyftiga resor till de länder, vilkas historia, seder och bruk
han sedan skulle skildra, och dessa iakttager han med ett
vaket intresse, som aldrig skymmes av några nationellt
bornerade synpunkter. Barbarerna äro andra än grekerna,
men deras kultur står på flera punkter högre och är i varje
fall egendomlig.
Dessa resor var hans sätt att forska. Visserligen drev
han under dem inga studier i vår tids mening. Med den
rika babyloniska och egyptiska litteraturen var han obekant
och kunde ej häller begagna den, ty han förstod blott
grekiska. I stället utsporde han genom tolk landets invånare
och fick således egentligen blott den populära uppfattningen
av forntiden. Och längre kom han ej häller, vad
Grekland angår. Ty någon grekisk historisk litteratur fanns
ännu icke. Väl hade man listor över segervinnarne vid de
stora nationella tävlingarna, över präster och prästinnor vid
vissa tempel, genealogier o. d., men knappt någon samlad
historisk framställning. Början till en dylik hade dock
redan på 600-talet gjorts av de ioniska s. k. logographerna,
vilkas arbeten dock snarast kunna betraktas såsom
fortsättningar på prosa av den ioniska epiken. De anknöto
ock direkt till denna, berättade i anslutning till de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
