Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Vetenskapen - Historieskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan atenarens skarpa och klara förstånd trätt i stället
för ionerns naiva berättarglädje. Han skrev ock på attisk
dialekt.
Antiken hade en tradition, att Thukydides som gosse hört
Herodotos uppläsa ett stycke ur sin historia och att detta
gripit honom så, att han beslöt att utbilda sig till historiker.
Anekdoten är med all sannolikhet gjord, ty Thukydides
röjer ingen större vördnad för Herodotos och jämställer
honom med de gamla fabulerande logographerna. Själv
betraktade han sin framställning av det peloponnesiska
krigets historia såsom ett arbete av väsentligen annan art,
såsom vetenskap till skillnad från saga. Han var icke poet
som Herodotos, utan en utpräglad förståndsmänniska, och
han föredrog därför att behandla sin egen samtids historia
framför forntidens. Hans mål var uteslutande
vetenskapligt: att finna sanningen, under det att Herodotos blott,
enligt hans mening, velat roa publiken. Visserligen nödgades
han själv vid skildringen av det peloponnesiska krigets
förhistoria syssla med forntiden, men dels gjorde han detta
efter en mera kritisk metod, dels tillmäter han ej resultaten
stort värde. Han hade här måst bygga på traditionen, och
denna var alltid otillförlitlig: dylika muntliga berättelser
upptog folk utan någon noggrannare prövning, och i flera fall,
som han kunnat kontrollera, hade traditionen varit felaktig.
Men dock höll han på, att hans skildring av forntiden var
pålitligare än skaldernas.
Men lika litet som historien fick vara dikt, lika litet fick
den vara en moralisk läromästare. Herodotos, så mycket
han än var ett barn av den ioniska rationalismen, hade
dock i historien sett en manifestation av en gudomlig
rättvisa, och hos de ungefär samtida israelitiska historieskrivarne
var historien blott en framställning av Jahves ingripande i
världshändelserna. Thukydides erkänner ej nagra dylika
övermänskliga krafter, och för honom betingas de historiska
händelserna uteslutande av mänskliga intelligenser och viljor
— frånsett tillfälligheternas spel. De lärdomar, som
historien ger, äro blott politiska. Samma situationer upprepas
ju ofta, och det är därför av vikt att känna, huru och med
vilken framgång man förut i ett liknande fall handlat.
Men denna lärdom gives bäst genom en fullkomligt opartisk
framställning av fakta. Att nu bedöma Thukydides’ oväld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
