Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den hellenistiska tiden
- Den israelitiska litteraturen
- Höga visan
- Job
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
året dramatiskt utfördes av några unga flickor över Jeftas
dotter och som ligger till grund för Domarbokens
framställning av Jeftasagan. Men något verkligt drama uppstod ej
ur den israelitiska folkleken, och det enda drama, vi hava
från Israels forntid, diktades i anslutning till den grekiska
tragedien. Detta drama var Job.
JOB
Sedan gammal tid fauns i Israel en troligen från Edom
stammande folksaga om den fromme Job, en tradition, på
vilken redan Hesekiel anspelar. Innehållet var i korthet
och i den form, i vilken vi nu känna denna folkbok,
följande. Job var rik och lycklig. Men en dag trädde Guds
söner inför Herren och med dem Satan. Då Herren prisade
Jobs fromhet, yttrade Satan, att också han nog skulle falla
och säga sig lös från Herren, såvida hans lycka försvunne.
För att pröva Job gav Herren honom då i Satans hand.
Och nu följde tre frestelser. Först förlorade Job sina
ägodelar och sina söner. Men likväl talade han intet lasteligt
mot Gud. Därpå slog Satan honom med spetälska, men
även nu var han fortfarande tålmodig och from. Till sist sökte
tre vänner förmå honom till uppror mot Gud. Men även
den frestelsen motstod han segerrikt. Och nu gav Herren
honom dubbelt så mycket igen mot vad han förlorat. Han
fick söner och döttrar, får, oxar och kameler i tusental, han
blev ett hundrade och fyrtio år och fick skåda sina
barnbarn i fyra led.
Sagan var ett exempel, ett uttryck för en huvudsats i
den israelitiska etiken: att det på sistone städse går den
fromme och rättfärdige väl, även om det stundom kan se
mörkt ut. Samma tro på en vis och rättfärdig
världsstyrelse förfäktades ock från mera filosofisk synpunkt av
stoicismen, som dock på så sätt förklarade den enskildes lidande,
att detta antogs såsom en nödvändighet ur det helas
synpunkt. Epikuros förnekade däremot all försyn. Theodicéen
hörde således liksom på 1700-talet till ett av tidens
diskussionsämnen. Men för en Israels son med dennes starka
och levande gudstro var frågan något mera; den var en
hjärtesak i långt högre grad än för stoikerna med deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0205.html
