Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen - Job
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
abstrakta världsgud och epikureerna med deras för världens
öden fullkomligt ointresserade olympier. För honom var Jahve
i främsta rummet en rättens gud och tillika en gud, som i
varje detalj grep in i den enskildes liv. Gick det nu den
gudlöse väl och den fromme illa — vad var då Jahve?
Detta spörsmål upprörde honom därför i hans innersta själ
och blev för honom tillvarons stora livsfråga.
Det var också detta problem, som med en våldsam styrka
framställde sig för en av Egyptens helleniserade israeliter,
och i ett drama tog han upp det, visserligen utan att kunna
lösa motsägelserna, ty å den ena sidan hängde han med en
lidelsefull tro fast vid Israels rättfärdige gud och å den andra
måste han lika lidelsefullt förneka rättfärdigheten i hans
världsstyrelse. Uppslaget till sin dikt fick han från den
gamla folkboken om Job, vars huvuddrag han förutsatte
som bekanta för det auditorium, till vilket han vände sig.
Att han för att diskutera detta problem valde en för
israeliten så främmande form som dramat, kan synas oss
egendomligt. Men helleniseringen inom de högre och mera bildade
klasserna av Alexandrias judebefolkning hade gått ganska
långt. En israelit, Philo, skrev på grekisk hexameter ett
epos om Jerusalem, och en annan, Hesekiel, ett drama, också
på grekiska, om Moses, av vilket vi hava några fragment,
samt dessutom andra tragedier. Jobs författare skrev
däremot på hebräiska, men anslöt sig i övrigt till den grekiska
tragedien, sådan denna var på 300-talet. I likhet med detta
drama var även Job ett läsedrama, som saknade kör, ehuru
dramat kanske mer än något grekiskt är mättat av lyrik.
Stycket är vidare, såsom 300-talets tragedi, indelat i fem
epeisodier; först uppträder Job ensam, därefter uppträda de
tre vännerna, och nu följa tre samtal mellan dem och Job,
varefter Job till sist ensam håller det stora avslutningstalet.
Hjälten är liksom inom den grekiska tragedien lånad från
folksagan, och de uppträdande äro ytterst få, blott fyra.
Det hela har liksom de flesta grekiska tragedier vi känna,
särskilt Sophokles’, formen av en plaidoyer, och liksom
300-talets förlorade drama är även detta mättat av filosofi,
diskuterar ett av tidens brännande religiösa problem. De tre
enheterna iakttagas här nästan strängare än i det klassiska
grekiska dramat och — vad som är viktigast — Job fyller
det förnämsta kravet på en antik tragedi: ingen grekisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
