Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen - Den israelitiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställningssätt i den ej obetydliga israelitiska romanlitteraturen,
av vilken vi naturligtvis blott hava en obetydlig del i
behåll — den, som på mer eller mindre goda grunder fått en
plats bland hagiograferna. Roman är dock kanske icke det
lämpliga namnet på dessa berättelser, som snarare kunna
kallas noveller eller sagor, enär de ej äga de egentliga
romanernas invecklade händelseförlopp och deras talrika
personal. Å den andra sidan äro de större och mera
konstnärligt utarbetade än de enkla folksagor, som vi känna från
Jahvisten, Elohisten och Herodotos. Några av dessa —
såsom Josefs historia — stå dock redan på gränsen mellan
saga och novell, och spörsmålet gäller ju här blott ett mer
eller mindre. Ty den israelitiska novellen har tydligen
uppstått ur de sagor, som vi känna från Genesis, möjligen
under intryck från den sannolikt mycket rika och mera
utvecklade aramäiska litteraturen.
De båda äldsta av dessa noveller, Rut och Jona, äro
ännu uttryck för den från profetismens tid fortlevande fria
uppfattningen, Rut utan något inflytande alls från
hellenismen, Jona endast med ett obetydligt. De senare — Tobit,
Ester, Daniel och framför allt Judit — äro däremot
fariseiska tendensskrifter. Om vishetslitteraturen givit oss den
bildade alexandrinska judendomens världsåskådning,
återspegla däremot dessa noveller meningsbrytningarna inom
Palestinas och Babylons judendom.
Genom Esras reform hade en av de mest brännande
frågorna i den nyupprättade judiska församlingen blivit den
om de blandade äktenskapens berättigande. Under de
ortodoxa lagivrarnas landsflykt i Babylon hade de i Palestina
kvarlevande israeliterna så småningom blandat sig med de
kringboende folken, och äktenskap mellan israeliter och
moabiter, ammoniter o. s. v. voro ytterst vanliga. Nu
förbjöds detta strängeligen av Esra, vars program ju var att
avskilja tempelmenigheten från den omgivande hednavärlden.
Men genomförandet av denna bestämmelse mötte ett häftigt
motstånd, och ett uttryck för detta är den förtjusande
idyllen Rut. Hjältinnan i denna är en ung moabitiska,
som ingått äktenskap med en israelit, vilken dör utan att
efterlämna någon avkomma. Såsom en god hustru är det
nu änkans plikt att genom ett nytt äktenskap med en nära
frände till den avlidne skaffa en son till världen, på det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
