Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen - Den israelitiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke även den bortgångnes “själ“ skulle dö. Ty enligt det
israelitiska föreställningssättet betraktades barn, födda i ett
dylikt s. k. leviratäktenskap, såsom den förste mannens.
Novellen visar sedan, huru Rut lyckas, huru hon gifter sig
med mannens frände Boas och blir moder till en son. Men
denne son åter blev fader till Isai — konung Davids fader.
Bokens tendens låg tydligen i den underförstådda frågan:
när den mest glänsande av Israels alla konungar stammat
från en moabitiska, som var typen för en ädel israelitisk
hustru — kunna då dessa blandade äktenskap anses
fördömliga? Denna tendens är emellertid så skickligt dold,
att den ej observerades av de fariseiska skriftlärde, som
bestämde kanon och vilka troligen i den lilla berättelsen blott
sågo en historisk skrift, som var av betydelse för Davids
genealogi. Därigenom räddades denna idyll, som med en
så oförliknelig charm skildrar israelitiskt bondeliv och
samtidigt är genomandad av en så verkligt ädel humanitet.
Samma fria uppfattning återfinna vi ock i Jonaboken,
vars tendens så ofta blivit förbisedd i följd av den barocka
ram, i vilken denna tendens inpressats. Denna ram — en
skepparhistoria om en väldig fisk, som först slukar och sedan
utspyr sagans hjälte — är lånad från en av de fantastiska
reseromaner, på vilka den hellenistiska tiden var så rik och
till vilka vi sedan skola återkomma. Denna roman är
visserligen förlorad, men parodierades sedermera av Lukianos
i dennes Sanna Historier, och dess existens kan således
konstateras. Möjligen härrörde den ursprungligen från
Filistéen, där man dyrkade åtskilliga fiskgudomligheter. Ramen
är emellertid blott en bisak i förhållande till tendensen.
Efter sitt äventyr i valfiskens buk begiver sig Jona till
Nineve och, vredgad över stadens synder, förkunnar han,
att den inom fyrtio dagar skall bliva kullstörtad. Men
nineviterna ångrade sig, och Jahve beslöt då att skona dem.
Då den fanatiske Jona häröver blir förbittrad, svarar Jahve
honom med en fråga: “skulle jag icke ömka mig över
Nineve, den stora staden, där mer än 120,000 människor
finnas, som icke förstå att skilja mellan höger och vänster
(d. v. s. barn) och därtill djur i myckenhet?“ Gud är — så
är novellens tanke — icke blott Israels gud, utan ock
hednafolkens, och hans barmhärtighet sträcker sig ock till dem.
Den judiska chauvinism, som icke vill, att hedningarna skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
