Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen - Den israelitiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frälsas, utan blott straffas, är således i uppenbar strid med
Guds vilja.
Sitt älskvärdaste och mest konstnärliga uttryck får den
motsatta ståndpunkten i novellen Tobit, vilken är byggd på
en allmänt spridd folksaga — Den tacksamme döde —
som här med stor talang lämpats efter det judiska
föreställningssättet. Författarens syfte var tydligen att skildra
en “sann israelit“, och genom att dubblera sagans hjälte i
far och son, har han på ett förträffligt sätt tecknat denne
både såsom ung och gammal. Ärligen vandrar han till
Jerusalem att offra och giva tionde, han är välgörande och
fyller noggrant lagens alla föreskrifter, och han är en
avsvuren fiende till de blandade äktenskapen. Liksom Job
råkar han i olycka, blir fattig och blind, men är orygglig
i sin tro på Jahve, och därför belönar denne honom ock på
äkta israelitiskt sätt, med välstånd och avkomma.
Skönlitterärt har kanske ingen av bibelns böcker haft
samma inflytande; särskilt under reformationsperioden blev
Tobit protestanternas älsklingsbok, och Luther fann där ett
kraftigt stöd för sin teori om ett sant kristligt äktenskap.
I popularitet tävlade dock Susannaberättelsen därmed. Denna
— jämte några andra sagor — finnes, som bekant, infogad
i Daniels profetia, en bland de många judiska
förfalskningarna från denna tid. Den är en assideisk agitationsskrift
mot Antiokhos Epiphanes, och för att förvärva den större
auktoritet har författaren givit den formen av en profetia,
stammande från en av forntidens siare, Daniel. Att utgiva
moderna skrifter under gamla författarnamn var väl ytterst
vanligt — alla skrifter från denna tid äro ju av David,
Salomo, Henok o. s. v. — men mera ovanlig var den
profetiska apparat, författaren här begagnat. Uppslaget fanns
väl redan hos Hesekiel, men han har vidare utfört det.
Han börjar nämligen med en profetia över världens
kommande öden intill Antiokhos’ tid, och då denna profetia
naturligtvis visade sig vara sann, ansåg han med rätta, att
han kunde påräkna tilltro även till de förkunnelser om
Antiokhos’ fall, till vilka han sedan övergick. Emellertid är
den inledande världshistoriska översikten långt ifrån riktig,
och att författaren kunde komma fram med ett dylikt opus,
visar bäst hans samtids djupa historiska okunnighet. Icke
dess mindre fick hans fantastiska framställning av “de fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
