Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen - Psaltaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stor del av de i Psaltaren upptagna sångerna äro
utan tvivel dylika liturgiska dikter — en kröningspsalm,
hymner på sabbaten, vid nymånadsdagen, på nyårsdagen,
vid morgonoffret o. s. v. — men icke dess mindre är det
säkerligen orätt att betrakta Psaltaren såsom det
mackabäiska templets sångbok, redan därför att var och en av de
olika körerna, Asafs söner etc., nog hade sitt särskilda
graduale. Templet hade för övrigt ej samma betydelse för
den mackabäiska tiden som för Esras tid. Det var en
officiell institution, som på sätt och vis existerade för sin egen
skull, ej för folkets, och över dettas själsliv hade templet,
där blott offren förrättades och tempelkörerna läto höra sig,
ingen makt. Denna hade i stället övertagits av synagogan,
den mackabäiska tidens egentliga folkkyrka. Där predikades,
där utlades lagen och profeterna, där läste man midraschim
o. s. v. Och i själva verket är all bevarad litteratur från
denna tid synagogans — templets sångböcker förstördes
måhända på samma gång som templet.
I synagogorna, som leddes av fariseiska rabbiner, upptog
man all den litteratur, som lämpade sig för religiös
utläggning, således ock de liturgiska psalmer, som sjöngos i
templet, men därjämte mycket annat, ty även rent profana
dikter kunde uppfattas såsom religiösa allegorier, och denna
allegoriska tolkning var tydligen på Kristi tid den mest
populära metoden. Men de liturgiska psalmerna sjöngos ej
i synagogan såsom i templet, behövde åtminstone icke
sjungas, utan såsom de andra heliga skrifterna användes de till
uppbygglig läsning, såsom en text, vilken tolkades och vidare
förklarades av den skriftlärde.
Undersöker man nu Psaltaren, finner man, att den i
själva verket består av en hel mängd smärre “visböcker“,
vilka först tämligen sent — troligen kort före år 70 f. K.
— sammanfogats till ett helt och fått den form, som
samlingen nu har. Dessa mindre visböcker äro enskilda
personers uppteckningar av de dikter, de råkat på och som
slagit an på dem, nedskrivna utan att den ene upptecknaren
hade kännedom om den andres samling, de allra flesta från
den mackabäiska tiden och endast några få äldre.
Psaltaren ger oss i följd härav en mycket rik provkarta på just
den mackabäiska tidens lyrik, dikter av mycket olika
estetiskt värde och av ett mycket växlande innehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
