Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den romerska litteraturen före Augustus - Tiden före revolutionen - Den äldsta litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några slag av dylika farser. De kallades saturæ, atellaner
och mimer. Saturæ voro möjligen syditalienska satyroi eller
satyrspel, utvecklade till komiska stycken. Atellanerna hade
sitt namn av den campaniska staden Atella och utfördes av
stående typer: den dumme Maccus, den pratsjuke Pappus,
den puckelryggige skälmen Dosennus och narren Sannio.
Mimen var en solodans, som väl i någon form var en avart
av den sicilianska mimen. Men faktiskt känner man så
gott som intet om dessa så benämnda farser, och något
romerskt drama utvecklade sig aldrig ur dem.
Emellertid växte Rom under denna tid hastigt ut till en
stormakt, 272 föll Tarent, och därmed var Rom herre
över Italien från sydspetsen upp till Pisa, 241 blev Sicilien
med dess kraftiga hellenistiska kultur en romersk provins,
och 222 erövrades Norditalien. Rom inträdde redan med
Tarents erövring i det hellenistiska statssystemet, under
100-talet gjorde det sig till herre över Makedonien, Grekland,
Mindre Asien och Karthago, och även Egypten och Syrien
förvandlades faktiskt till vasallstater.
Helleniseringen börjar kort efter Tarents erövring, men
under den första tiden (ungefär 240—100 f. K.) trängde
den ännu föga djupt. Ingen enda verklig romare utövade
under denna tid själv någon litterär verksamhet, utan denna
utgår från främlingar, särskilt från italer från de syditalienska,
helleniserade distrikten. Väckelsen kom från en vid Tarents
erövring tillfångatagen grekisk gosse, Andronikos, som gjordes
till slav och fördes till Rom, där han sedan blev
skolmästare och efter frigivningen upptog sin förre herres namn
samt kallade sig Livius Andronicus. Den undervisningsmetod,
han använde, var naturligtvis den grekiska. Men denna
bestod, såsom vi minnas, i litteraturläsning, särskilt läsning
av Homeros, som av läraren förklarades och utlades. I Rom
befann Livius Andronicus sig emellertid i den obehagliga
situationen, att någon latinsk litteratur ej fanns, och
skolmästarens första uppgift blev därför att skapa en dylik.
Livius Andronicus grep sig också oförtrutet an med detta
arbete och översatte Odysseen till latin på den
okultiverade, råa vers, som den romerska folkpoesien använde och
vilken han såsom främling förmodligen ganska ofullständigt
behärskade. Denna vers var den s. k. saturninska, som
snarare tyckes hava varit byggd på aksent än på kvantitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
