- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
214

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den romerska litteraturen före Augustus - Tiden före revolutionen - Den äldsta litteraturen - Plautus och Terentius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan fabulæ crepidatæ (tragedier med grekiskt ämne) och
fabulæ prætextæ (med romerskt ämne), vilka senare dock
nog ej voro vidare självständiga, utan med undantag för
själva sagostoffet sannolikt blott imitationer efter grekiska
original. Många tyckas de för övrigt ej hava varit, och
L. Accius, som ansågs vara Roms främste tragediförfattare,
skrev nästan blott crepidatæ. Men redan på hans tid — senare
delen av 100-talet — förlorade den stora publiken smak
för tragedien, och denna blev därför såsom i Alexandria
blott ett retoriskt läsedrama. Såsom sådant levde den kvar
under kejsartiden, från vilken tid vi hava Senecas tragedier,
de enda romerska, som bevarats, och på scenen uppfördes
då icke annat än fullkomligt undantagsvis någon verklig
tragedi, troligen blott enskilda kraftscener ur dessa, utan i
stället granna utstyrselstycken, i vilka trupper tågade in i
gyllene eller försilvrade rustningar, sällsynta djur fördes
fram o. s. v.

PLAUTUS OCH TERENTIUS



Vida högre stod därför republikens komedi, ehuru även
dess blomstringstid var kort. Också komedien inleddes av
Livius Andronicus och Gnæus Nævius, och den stränga
boskillnaden mellan tragedi- och komediförfattare, som funnits
i Grekland, existerade således ej i det äldsta Rom. Efter
dem följde Plautus, som avled 184 vid tämligen hög ålder,
efter att hava verkat under några decennier. Aderton år
efteråt uppfördes Terentius’ äldsta stycke. Men han avled
redan 159 vid blott 26 års ålder, och därmed var det
romerska lustspelets korta saga avslutad. Ingendera var
någon självständig författare enligt vår tids fordringar, utan
blott översättare av nyattiska komedier, och ytterst
belysande för den romerska uppfattningen vid denna tid är,
att ingen av dem — och ej heller publiken — kunde
föreställa sig möjligheten av, att en romersk författare över
huvud kunde vara självständig och oberoende av grekerna.
Att alla stycken äro översatta från grekiska original,
betraktades såsom en självklar sak, och beskyllningen för
plagiat avsåg blott frågan, huruvida det ifrågavarande stycket
eller den ifrågavarande scenen förut översatts av någon
annan. Jag har, säger Terentius i företalet till Adelphi,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free