Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den romerska litteraturen före Augustus - Revolutionstiden - Cicero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgivna tal voro i Rom i viss mån en nyhet. Hans mest
berömda föregångare, Antonius och Crassus, hade alls icke
eller föga vädjat till den läsande publiken, och praktiskt
taget var Cicero här den förste, skaparen av en politisk
press, som tillika fyllde de högsta litterära kraven, i viss
mån också skapare av den latinska prosan. Väl hade
redan Ennius översatt åtminstone ett grekiskt prosaarbete till
latin, och under tiden mellan honom och Cicero funnos flera
prosaförfattare — den äldre Cato m. fl. — men dels var
denna prosa, då Cicero uppträdde, ganska ung, knappt ett
århundrade, dels ännu tämligen okultiverad. Först i hans
politiska broschyrer nådde den verklig elegans och
smidighet, utan att kunna sägas vara överlastad eller pretiös.
Ciceros intresse för prosans konst röjer sig ock i de
arbeten, han skrev rörande talekonstens teknik (De oratore)
och historia (Brutus). Det ideal, han här uppställer, är
den hellenistiska tidens allsidiga humanitet samt dess såväl
teoretiska som praktiska allmänbildning. Synpunkterna äro
väl lånade från grekerna och resultaten av den förut
berörda striden mellan retorer och filosofer om talekonstens
berättigande och gränser. Vi ha här en kompromiss mellan
Platons och solisternas ståndpunkt, men dessa åsikter hava
här fått en fullkomligt romersk färgton. De äro dessutom
ett uttryck för Ciceros egen naturell, för hans oförmåga av
en sträng systematisk utredning av begreppen, men tillika
för hans sunda, praktiska omdöme, hans starka formkänsla
och hans allsidiga bildningsintresse.
Samma romerska hellenism möta vi i hans filosofiska
arbeten, som tillhöra den senare, olycksfyllda perioden av
hans liv, och i vilka han sökte en tröst för sina politiska
missräkningar och sina husliga sorger. Såsom filosofiska
specimina stå de ej högt, och han erkänner själv, att
tankarna äro lånade från grekerna. Något annat än en
eklektiker var han icke, och lånen från de olika system,
som han brandskattade, kunde han ej bringa till någon
verklig enhet. Men såsom ett romerskt tankearbete,
framför allt såsom ett uttryck för Ciceros egen personlighet äro
dessa skrifter — De officiis m. fl. — av stort intresse, ty
i dem alla återfinna vi en ädelsinnad, finbildad mans syn
på livet, ej så sällan en praktisk världsvishet, som kanske
betyder mer än filosofiskt skarpsinne. För övrigt sträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
