Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den hellenistiska tiden
- Den romerska litteraturen före Augustus
- Revolutionstiden
- Cæsar. Sallustius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CÆSAR
Den största olyckan för Ciceros minne var måhända, att
han var samtida med Cæsar, ty detta har naturligtvis
inbjudit till jämförelser, som ej varit till hans fördel. Cæsar
var ju honom oändligen överlägsen, men såsom typer för
romersk hellenism hava de dock vissa beröringspunkter.
Cæsar ägde mer än någon annan romarens praktiska blick,
verklighetssinne och eminenta organisationsförmåga. Men
å den andra sidan har hellenismens humanitet knappt någon
mera sympatisk representant. Han ägde en djup och
omfattande bildning, saknade alldeles romarens brutala grymhet,
var snarare god, t. o. m. ridderlig, och är antikens mest
fulländade typ av en “gentleman“. Såsom författare äger
han grekens tankeskärpa och framställningskonst i förening
med romarens mera vidgade politiska blick. I själva verket
är det han, som närmast fortsätter Thukydides.
Hans båda historiska arbeten, De bello gallico och De
bello civili, äro snarast memoarer, i vilka han skildrar sin
erövring av Gallien och sitt krig mot Pompejus. Särskilt
betydande är det förra, som tillika hade ett praktiskt
politiskt syfte: att för romarne uppvisa, att de galliska
erövringskrigen voro nödvändiga defensivåtgärder.
Dessa skrifter framkallade också nästan omedelbart en
mycket rik historisk litteratur, till vilken samtidens
spännande händelser ju gåvo ett ypperligt stoff. Den mest
betydande av dessa revolutionstidens historieskrivare, näst
Cæsar, var Sallustius Crispus, som behandlade den
catilinariska sammansvärjningen, kriget mot Jugurtha samt — i
det blott delvis bevarade arbetet Historiæ — Sullas tid,
likaledes med Thukydides som mönster. Han behärskar ock
den historiens konst, som grekerna utbildat, och äger i hög
grad förmågan att levande teckna personligheter. Hans
porträtt av Catilina hör onekligen till den antika
historieskrivningens skarpaste och bästa. Och här kommer åter ett
romerskt drag fram. Greken älskade idealbilden; den
romerska porträttbysten lägger däremot an på det
karaktäristiska, och denna realism har ock Sallustius’ Catilinagestalt.
Men än mer typiska för revolutionstiden, ehuru från andra
sidor, äro dess båda skalder, Lucretius och Catullus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0242.html
