Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den hellenistiska tiden
- Den romerska litteraturen före Augustus
- Revolutionstiden
- Lucretius
- Catullus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men så nära överensstämmer med Rousseau. Allt detta bidrog att
giva Lucretius’ dikt en stor betydelse för Voltaires århundrade.
Men framför allt speglar denna dikt den sönderslitna tid,
under vilken Lucretius levde, dess våldsamma lidelser och
dess trötta livsleda, dess moraliska och religiösa nihilism.
Åt denna tids idévärld ger Lucretius det mest storslagna
uttrycket. Men samma toner ljuda emot oss också från
Catullus’ dikter, ty även de hava spirat upp ur terreurens
mark, och även de äro ett uttryck för brytningen mellan
romarlynnet och hellenismen.
CATULLUS
Den äldre tiden, Plautus’ och Terentius’ tid, hade i själva
verket varit föga berörd av den lärda alexandrinska
litteraturen. Romaren var då ännu för obildad för att sentera
de formella förtjänsterna i denna poesi, den var för litet
folklig att ännu kunna slå an på den romerska smaken,
och då man ej direkt översatte de mera populära nyattiska
komedierna, nöjde man sig med att efterbilda den litteratur,
som lästes i skolorna d. v. s. Homeros, Euripides och de
äldre skalderna. Men på Cæsars, Ciceros och Lucretius’ tid
ändrades förhållandena. Alexandrinska filologer flyttade då
över till Rom, i den lärde Varro fingo de en romersk lärjunge,
som efter alexandrinska metoder började behandla den latinska
litteraturen, hellenistiska dikter överflyttades till latin, år 72
hade en av Alexandrias mera berömda poeter, Parthenios,
slagit sig ned i Rom, och slutligen fick Rom en skald, som
i ursprunglig och originell poetisk kraft vida övergick
Muselons lärde poeter. Det var den unge veronesaren C. Valerius
Catullus, som vid 22 eller 23 års ålder, året efter Catilinas
sammansvärjning, kom till Rom och där, rik och oberoende,
kastade sig in i de aristokratiska kretsarnes uppslitande
nöjesliv. Liksom för alla andra av den tidens unge män
var väl även för honom syftet med denna Romresa att
komma in i den politiska karriären, men närmast var det
nog den stora världsstadens mondäna liv, som lockade honom,
och i varje fall var det detta, som slog honom i sina fjättrar.
Men denna miljö, i förening med hans egen naturell, gav
hans diktning en helt annan karaktär än den alexandrinska,
av vilken han först tog intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0245.html
