Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den augusteiska tiden - Horatius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt forntidens enkelhet, men skulle man flytta dig tillbaka
till denna tid, finge nog pipan en annan ton. När du är
i Rom, höjer du landet till skyarna, men när du kommer
ut på landet, är det genast Rom, som är numro ett. Blir
du någon dag händelsevis inte bortbjuden på middag, heter
det: vad jag är lycklig, som i frid och ro får äta min
enkla kål, utan att pinas med dessa stora, ledsamma fester.
Men kommer det så i sista stund, just som du skall lägga
dig till bords, en middagsbjudning från Mæcenas, vet du
inte, hur fort du skall komma i väg — och så fortsätter
Davus, till dess att Horatius tar mod till sig och kör ut
honom.
Davus’ anmärkningar voro både befogade och icke
befogade. Horatius tyckte nog om ett gott bord och en
spirituell konversation, men ännu högre värde satte han på
sitt oberoende, och någon parasit hos Mæcenas blev han
aldrig. Någon naturvän som Vergilius var han icke, och
bäst som han var på landet, for han till Rom eller till en
mondän badort. Men någon vivör var han icke, och den
bästa bilden av hans liv får man kanske i den satir, där
han skriver: efter frukosten går jag ut och flanerar, ensam,
utan att plågas av en hop med klienter och slavar; jag
stannar vid salustånden och frågar efter priset på mjöl och
kål, pratar en stund med en astrolog, besöker, om det
faller mig in, circus eller forum, går sedan hem, där mina
tre slavar på det enkla stenbordet framsätta min middag:
purjolök, spritärter och bakelser, två vinbägare och en
dryckeskanna. Därpå går jag till sängs utan att oroa mig,
om jag ej skulle vakna i ottan.
Med sin ställning yar han nöjd och sökte ej att komma
högre. Över sin börd från den ringaktade libertinen var
han snarast stolt. Ehuru du — skrev han till Mæcenas —
i börd höjer dig över varje annan, rynkar du dock aldrig
förnämt på näsan åt vanligt småfolk, ej en gång åt mig,
som dock är son till en stackars libertin. För en fri man,
säger du, är det likgiltigt, vad hans fader varit. Och icke
blyges jag för min. Andra söka urskulda sig för en dylik
börd. Jag gör det icke. För allt, vad jag blivit, har jag
hans godhet och hans kärlek att tacka, och vore jag
då ens klok, om jag ej ville kännas vid en dylik fader?
Satirerna ge oss således den yppersta bild vi kunna önska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
