Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den augusteiska tiden - Ovidius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i grunden slapp fantasi, ej såsom hos Propertius ett
utbrott av en starkt sensuell natur.
Betecknande för denne blott litterärt intresserade poet
var, att han kände sig manad att giva den demimonde, för
vilken han skrev, ett slags idealistiskt motgift mot Amores.
Det skedde med hans Heroides eller versifierade erotiska
brev från sagans personligheter, Ariadne till Theseus, Medea
till Iason, o. s. v. Idéen tyckes hava slagit an och
framkallat en serie imitationer, av vilka några flutit in i Ovidius’
samling. Särskilt originellt var uppslaget dock icke, utan
lånat från retorsskolan, där dylika tal ända sedan Gorgias
dagar varit ganska vanliga — Niobes tal, sedan hon
förlorat sina barn m. m. Det nya hos Ovidius var således
blott, att han satte dessa deklamationer på vers och fyllde
dem med ett erotiskt innehåll. Den tredje nyheten — att
han gav deklamationen formen av ett brev — var snarast
barock, ty att t. ex. Ariadne, ensam och övergiven på ön
Naxos, skyndar sig att skriva ett brev till den trolöse
Theseus, en dylik absurd tanke kan blott dyka upp under en
hyperlitterär period. Det hela är också endast en samling
av granna kolloraturarier. Tre gånger — skriver Phædra
till Hippolytos — “har jag försökt att tilltala dig, tre gånger
förlamades min tunga, tre gånger dog ordet på mina läppar.
Och detta är ju naturligt, ty blygseln blandar sig alltid
med kärleken. Men Amor har befallt mig att skriva det
jag blyges att säga, och det Amor befaller bör icke helt
föraktas, ty han regerar och har rätt även över de härskande
gudarne“.
En dylik genomfalsk idealism är det naturliga
komplementet till den erotik, som proklameras i Amores. Men
icke dess mindre hava Ovidius’ heroider slagit oerhört an
på eftervärlden. Under den tyska barocken tog Hoffman
von Hoffmanswaldau upp idéen i sina Heldenbriefe, som
även översattes på svenska och efterbildades av Leyoncrona,
och i England fick Ovidius en annan vida mera betydande
efterföljare i Pope, vars Eloisa to Abelard också är kalkerad
på samma förebild. Inom den fransk-klassiska tragedien
återklinga samma kolloraturarier i hjältinnornas deklamationer,
den historiska kostymtroheten är densamma och situationerna
ofta likartade.
Men på idealismens höjder trivdes ej Ovidius rätt väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
