Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängelse och skall dödas, men den kvinna, som räcker
honom giftbägaren, tömmer denna av misstag själv, och så
anklagas Kharikleia för mordet. I det kritiska ögonblicket
blir hon emellertid räddad, men återföres till fängelset, och
så följer ett stort krig mellan den persiske satrapen och
den aithiopiska konungen, Hydaspes, som besegrar satrapen.
Theagenes och Kharikleia skola därefter dödas såsom
segeroffer, men så upptäckes, att Kharikleia är Hydaspes’ dotter,
och efter ännu några förvecklingar bliva hon och Theagenes
förenade.
Longos’ roman är snarast en idyll, utvecklad till roman,
och har även kallats världens första herderoman. En herde
på Lesbos finner en fiten gosse, som blivit utsatt, och två
år därefter finner en annan herde en likaledes utsatt liten
flicka. De bägge barnen upptagas av de båda herdarne
och uppfostras såsom deras egna barn, och därpå skildrar
romanen deras oskuldsfulla barndomslekar. De äro antikens
Paul och Virginie och utan tvivel förebilden för Bernardin
de Saint-Pierre’s roman samt, genom denna mellanled, också
för Tegnérs Frithiof och Ingeborg. I fortsättningen följa
även här anfall av rövare och soldater. Khloë bortföres,
men befrias, och vid en lantlig fest svära hon och Daphnis
varandra evig trohet. Så komma rika friare till den vackra
Khloë, men innan hon tvingats att taga någon av dem,
“upptäckes“ det, — alldeles som i den nyattiska komedien
— att Daphnis är son till en rik godsägare och till sist
även att Khloë är dotter till hans granne. Därpå slutar
naturligtvis det hela med ett bröllop.
Av dessa korta referat framgår, dels att utopierna och
skepparsagan icke spelat någon roll alls för dessa romaner,
men däremot vad vi skulle kunna kalla äventyrsromanen,
— rövaranfall, bortrövade och utsatta barn, “upptäckten“
av dessas föräldrar o. s. v. Man kan då fråga: finnes det
under antiken spår av någon dylik roman? Och härpå kan
man för det första svara, att de erotiska romanerna tydligen
vittna om deras existens, ty äventyret är i dem en kanske
ännu starkare framträdande ingrediens än erotiken, och för
det andra att dylika äventyrsberättelser sannolikt funnits hos
de flesta folk med någon fantasi. Men det finnes också mera
speciella skäl.
Av uppgifter hos Aristophanes, Plinius m. fl. antika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
