- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
311

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Religion och filosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

judisk tänkare, Philon, som levde i Alexandria alldeles
samtidigt med det att Jesus uppträdde i Palestina. Han var
fullkomligt helleniserad, till språk och studier, men det oaktat
hade han, liksom Kohelets och Jobs författare, förblivit en
troende israelit. Och en stor del av hans många skrifter
kan räknas till den judiska propagandalitteraturen, genom
vilken man sökte vinna proselyter för Mose-läran. Hela dess
argumentation återfinnes här: den judiska monoteismens
företräde framför den hedniska polyteismen, den mosaiska lagens
sedliga överlägsenhet o. s. v., och det var till en icke ringa
del från Philon, som sedermera de kristna apologeterna
hämtade sina vapen i striden mot hedendomen.

Men även i en annan punkt fingo hans skrifter ett
avgörande inflytande på eftervärlden. De flesta av dem bestå
av utläggningar av pentateuken. Enligt Philon hade allt i
bibeln såväl en bokstavlig som en hemlig, allegorisk
betydelse, av vilka den senare var den viktigare. Så t. ex.
åskådliggör berättelsen om Isaks offrande, enligt bokstavlig
tolkning, Abrahams fromhet. Den dolda meningen åter
framgår därav, att Isak betyder “skratta“, och liksom Abraham
ville offra Isak, så skall den vise åt gud offra sitt hjärtas
glädje. Uppfinnare av denna allegoriska tolkningsmetod var
Philon icke. Den hade redan före honom praktiserats både
av judiska rabbiner och av stoiska filosofer, som på detta
sätt utlagt de hedniska myterna. Men genom Philon blev
nu metoden vetenskapligt fullt utbildad och fick en
banbrytande betydelse först för de kristna kyrkofäderna,
särskilt för de inflytelserika alexandrinarne Origines och Clemens,
som från honom övertogo både inspirationsteorien och den
allegoriska tolkningen, samt sedermera för hela den
medeltida teologien och även för den medeltida dikten. I t. ex.
Divina Comedia skall ju allt förstås på två sätt, bokstavligt
och allegoriskt. Och metoden överlevde inom poesien
medeltidens fall. Ty den upptogs av Petrarca och fick sedan,
såsom vi skola se, en stor betydelse för renässansens hela
episka diktning. Och vad den medeltida teologien beträffar,
rör den sig så gott som uteslutande med dylika allegoriska
tolkningar av bibeln.

I sin egen spekulation var Philon påverkad av Platon,
av neopythagoreerna och av stoikerna, men deras metafysik
utvecklar han i anslutning till de israelitiska vishetslärarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free