Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Religion och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och även till de israelitiska folkföreställningar, som förut
berörts (sid. 185). Tack vare den allegoriska skrifttolkningen
erbjöd det inga svårigheter att förena dessa åskådningar
med judisk rättrogenhet, och Philon var utan tvivel fullt
övertygad om, att hans filosofiska system återgav den heliga
skrifts verkliga mening. Hans teologi vilar på samma
dualistiska motsättning mellan Gud och materien, som förekommit
hos neopythagoreerna, och i följd därav frånkänner han Gud
alla ändliga bestämmelser — han är i själva verket utan
alla egenskaper, t. o. m. utan namn. Han är, men vad
han är, veta vi icke. Å den andra sidan kunde Philon ej
stå kvar på denna rent negativa ståndpunkt, till vilken han
kommit genom att israelitiskt urgera Guds upphöjdhet över
allt ändligt, och han drog därför den slutsatsen, att
negationen av allt ändligt hos Gud dock innebar, att han i sig
innefattade all realitet. På så sätt kom han tillbaka till
Israels rent personligt fattade stamgud. Jahve var framför
allt Godhet och Makt. Men såsom ett fullkomligt väsen
kunde han icke träda i relation till det ändliga, och i följd
därav måste Philon antaga, att Gud blott genom vissa
mellanväsen stod i beröring med världen. Uppslaget till läran om
dylika väsen fick han från flera håll, från den persiska och
israelitiska folktron på änglar, från Platons idélära och
framför allt från stoikerna. Dessa fattade nämligen Gud såsom
det över hela världen utbredda förnuftet, från vilket krafter
utgingo, som livgivande genomträngde hela världsalltet.
Dessa krafter fattades väl av stoikerna såsom materiella,
men genom en kombination med de platonska idéerna
förvandlade Philon dem till andliga substanser, som från Gud
utströmmade i världen, likartade med den israelitiska
folktrons änglar. Genom dem såsom sändebud meddelade Gud
människorna sin vilja.
Inom denna idévärld är det särskilt ett väsen, som
framträder. Genom sin Godhet hade Gud skapat allt, och genom
sin Makt behärskade han allt. Förbindelseleden mellan
Godhet och Makt var Logos, ordet, varmed Philon förstår
det verksamma gudomliga förnuftet, samma begrepp, som i
mera outbildad form möter oss i Vishetens bok. Logos är
medlaren mellan Gud och världen, den, som i världen
uppenbarar Guds vilja, varken oskapad som Gud eller skapad
såsom de ändliga väsendena, det verktyg, genom vilket Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
