Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Johannesevangeliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstruktion, tillkommen sedan den paulinska bilden
ytterligare omdanats. Därom skulle väl ej häller någon tvist
råda, så vida här blott vore fråga om ett vanligt historiskt
dokument och icke om en trosurkund, som bedömts efter en
förutfattad mening.
När evangeliet författats, är en svårlöst fråga. Så mycket
är dock säkert, att det författats efter de synoptiska. Men
tidpunkten för dessa är ingalunda säker, och den väl främste
forskaren på detta område, Harnack, har vid olika tillfällen
uttalat ganska skiftande meningar. Senast har han förlagt
Markusevangeliet till 50-talet, Lukas till 60-talet och
Matthäus till 70-talet. Men denna tidiga datering för de båda
förra har ej vunnit större anslutning, och i allmänhet håller
man på Harnacks tidigare åsikt, enligt vilken Markus-
evangeliet skrevs 65—70 och Lukas 78—93. För
Johannesevangeliet synes Domitianus’ regering, tiden kort före 100,
vara den sannolikaste tidpunkten. I varje fall finnas inga
skäl, som tala mot en dylik datering.
Skriften har en tydlig tendens, riktar sig mot den
auktoritet, Petrus hade, och vill mot honom uppställa en ny:
Johannes. Författaren själv var tydligen medveten om, att
hans skrift skulle råka ut för motsägelser, och i avslutningen
söker han — eller någon av hans anhängare — att genom
åberopande av andras vittnesbörd styrka arbetets
trovärdighet. Denne — heter det — “är den lärjunge, som vittnar
om detta och som har skrivit detta, och vi veta, att hans
vittnesbörd är sant“. Men i dessa ord ligger en tydlig
antydan om, att arbetet redan vid sitt framträdande
betraktades såsom en omtvistad partiskrift.
Det väsentliga för författaren, liksom för Paulus, är tron
på Messias. Om Gud själv veta vi intet: “Ingen har någonsin
sett Gud“, men — säger Johannesevangeliets Jesus på ett
annat ställe — “den, som har sett mig, han har sett
Fadern“. Jesus och Gud äro också “ett“, och det är han
och icke Fadern, som skall hålla domen över världen.
Evangeliet sysselsätter sig därför alls icke med Gud, utan
blott med Messias, och i inledningen anger författaren mycket
klart sin hellenistiskt filosofiska ståndpunkt. Jesus är Logos,
som “var“ redan i begynnelsen och således ej skapats.
Tvärtom är det genom Logos, som “allt är gjort“, d. v. s.
skapat. Men detta är, såsom vi minnas, Philons filosofi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
