Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Apokryfiska evangelier och romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandlande Jesus’ död och uppståndelse. Såsom författare angiver
evangeliet Petrus, men att detta är ett inom all antik
litteratur vanligt pia fraus, kan ej lida något tvivel, ty arbetet
härrör först från mitten av 100-talet. Evangeliet förutsätter
de fyra kanoniska, men avviker ej så litet från dem, och
av ett särskilt intresse är att se, huru uppståndelsetraditionen
omdanats av folkfantasien. Soldaterna, som posta vid graven,
se, huru himlen öppnar sig och huru två män komma ned
därifrån, “omgivna av stor glans och ställa sig vid graven.
Men stenen, som var ställd för ingången, vek småningom,
vältrande sig själv undan, och graven öppnade sig och de
unga männen gingo in.“ Efter en stund kommo tre män
ut, “och de tvås huvud räckte ända upp till himlen, men
huvudet på honom, som av dem fördes vid handen,
översteg himlarna“. Till en början tyckes detta evangelium
hava varit ganska mycket läst, men så fann biskop Serapion
(omkr. 180), att det framkallat gnostiska villfarelser och
förbjöd det, ehuru han erkände, att det mesta tillhörde
frälsarens rätta lära.
För den senare tiden ha dessa evangelier, som sorgfälligt
förstördes, ej haft någon betydelse. Av en viss vikt äro
blott två, som däremot bevarats, men endast till namnet
äro evangelier, nämligen Jakobusevangeliet och
Thomasevangeliet (det senare att skilja från det ovan omtalade
gnostiska, som ock tillskrevs aposteln). Det förra, som
härrör redan från mitten av 100-talet eller förut, är vår
äldsta legend och kan betraktas såsom en senare utbildning
av den tradition, som möter oss redan hos Matthäus och
Lukas. Det är jungfru Maria och hennes föräldrars historia,
som här skildras, och legendens syfte är att inskärpa den
obefläckade avlelsen. Men det hela berättas med en
älskvärd naivitet och gör nästan intryck av en fornkristen idyll.
Av en helt annan art är Thomasevangeliet, i vilket alla de
frånstötande dragen i Johannesevangeliet komma fram.
Innehållet är Jesus’ barndomshistoria, och syftet är att visa
hans gudomliga makt. Men då författaren ännu starkare
än Johannesevangeliet sökt utplåna all humanitet ur
karaktären, har resultatet blivit, att Jesusbarnet snarast förefaller
såsom en elak trollkarl, vilken till mänsklighetens olycka
fått sin magiska makt. Ett exempel må vara nog. Under
leken kom en liten gosse att stöta till Jesus, men “däröver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
