Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Apokryfiska evangelier och romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna berättelse skrevs omkring 180 av en till namnet
okänd presbyter i Mindre Asien för att förhärliga Paulus.
Men hur noggrann man redan då var i teologiska frågor,
framgår därav, att författaren, efter vad Tertullianus berättar,
blev avsatt — icke, såsom vi skulle kunna tro, därför att
han gjort en förfalskning — utan därför att han dels låtit
Thekla, ehuru kvinna, uppträda såsom lärare, dels därför att
han låtit henne döpa sig själv, vilka båda punkter stredo
mot kyrklig ordning.
Den erotik, som här och i andra kristna romaner
förhärligas, är emellertid av en annan art än den helleniska
romanens. Det är avhållsamhetens erotik, som här för första
gången framträder och prisas, denna erotik, som sedan under
medeltiden skulle få så stor betydelse. Alldeles utan alla
förberedelser inom den grekiska världen var den nog icke
— t. ex. i pythagoreernas asketism — men sin egentliga
näring tyckes den hava hämtat från gnosticismen. Och den
har något av en dylik mystiks glöd, samma febrila karaktär,
som även skildringen av martyrernas plågor här har. I
bägge fallen möta vi en askes, stegrad till vällustfylld
njutning. I viss mån inleda dessa romaner således medeltidens
diktning, som just hämtar sin färg av de ideal, som här
uppställas.
Dessa kristna, till apostlarnes liv knutna romaner — som
även däri voro lika de hedniska, att de påverkats av “den
andra sofistiken“ samt i följd därav innehålla långa tal,
brev o. s. v. — dessa romaner fingo tidigt, redan under
100-talet, en fortsättning i martyrhistorierna. De äldsta äro
ännu autentiska berättelser, brev, i vilka en församling
underrättar en annan om ett trosvittnes hjältedöd; så är den
äldsta berättelse, vi hava om någon kristen martyr, ett brev,
som församlingen i Smyrna skickade till församlingen i
Philomelion med anledning av biskop Polykarpos’ martyrium
år 156. Men snart uppstod bruket att på martyrens
dödsdag för församlingen föreläsa berättelsen om hans död,
varje kyrka var angelägen om dylika martyrer, och detta
drog så småningom in dessa berättelser inom den religiösa
skönlitteraturens sfär. Martyrens försvarstal inför rätta
svällde i dessa yngre skildringar ut till retoriska
praktföredrag, till apologier för kristendomen och angrepp på
hedendomens villfarelser; underverk och profetior tilldiktades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
