- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
351

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Striden mellan hedendom och kristendom - Hieronymus och Augustinus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skönhetskult, mot konst och vetenskap bör denne puniske barbar
hava verkat som ett slags Rousseau, visserligen med den
betydande skillnaden att Tertullianus alls icke svärmade för
naturen. Liksom kulturen var även denna av ondo, och
hans ideal var i stället asketismen, flykt från samhället och
dödandet av “köttets“ alla drifter.

Tertullianus’ idéer överlevde honom själv och kunna följas
genom hela medeltiden, vars kristendom till en väsentlig
del färgas av hans vetenskapshat och hans asketiska
världsåskådning. Men denna bröt sig även i det antika Rom
mot en annan strömning, ty också till västerlandets kristna
värld trängde den alexandrinska skolans hellenism, och
antikens båda sista stora författare på romerskt språk hava
ännu en avglans av hellenens vetenskapliga entusiasm och
rika skönhetskänsla. Jag avser Hieronymus och Augustinus.

HIERONYMUS OCH AUGUSTINUS



Hieronymus (omkr. 330—420) — såsom personlighet
visserligen ej någon tilltalande karaktär — var den romerska
kristenhetens store vetenskapsman, vilken för västerlandet
fortsatte Origenes’ och Eusebios’ verksamhet, en verksamhet,
som var dess mer betydelsefull, som västerlandets befolkning
numera ej längre själv kunde taga kännedom om den grekiska
litteraturen. I sin ungdom hade han varit djupt gripen av
Roms klassiska auktorer, av Cicero, Vergilius och andra.
Efter en religiös kris övergav han väl dessa hedniska studier
för att helt bliva kristen, men om än i annan form förblev
han fortfarande “Ciceronian“. Efter denna kris flydde han
till en början ur världen och blev eremit i den syriska öknen,
men efter några år började åter vetenskapen — denna gång
den kristna — att locka honom, först exegetiken. Av en
jude lärde han sig hebräiska, sedan sökte han att under
Gregorios från Nazianzos fullända sin grekiska språkkunskap,
och så rustad skred han till sitt livs främsta arbete, den
latinska översättningen av bibeln, Versio Vulgata, som sedan
blivit den romerska kyrkans kanoniska text och som ersatte
den äldre, onöjaktiga s. k. Itala-översättningen.

Sitt svärmeri för eremitlivet uppgav han dock icke, och
det var företrädesvis genom honom, som denna orientaliska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free