Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den byzantinska litteraturen - Den byzantinska högrenässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och blott konstatera, att Prodromes troligen var alldeles
oberoende av någon utländsk förebild. Själva stoffet till
romanen hade han antagligen, liksom den hellenistiska tidens
romanförfattare, fått från folkliga sagoberättare; detta stoff
hade han vidare utbildat i anslutning till den sofistiska
romanen, som nu under den byzantinska högrenässansen
åter tyckes hava kommit på modet, särskilt Heliodoros’
Theagenes och Kharikleia. Det nya var, att han satte
berättelsen på vers. Men liksom romans bretons i Frankrike
föregingos av chansons de geste, så föregingos dessa
byzantinska versromaner av Akritas-dikterna, och att Prodromos
och hans föregångare då också använde sig av versen, var
därför en ganska naturlig sak.
Av samma art äro ock några andra bevarade versromaner
på klassiskt språk: Konstantinos Manasses’ Aristander och
Kallithea och Niketos Eugenianos’ Drosilla och Kharikles
samt Eustathios’ prosaroman Hysmine och Hysminias, som
särskilt påverkats av Akhilleus Tatios’ förut omtalade sofistiska
roman. Redan 1573 utkom en tysk översättning av
Eustathios’ arbete, sedan ännu ett par andra, och romanen blev
därför icke utan inflytande på den tyska, särskilt på den
andra schlesiska skolans svulstiga roman. Men det är klart,
att denna versroman särskilt skulle florera på vulgärgrekiska,
och efter all sannolikhet föregingos Prodromos’ och de andres
klassiska versromaner av äldre vulgärgrekiska. Dylika finnas
ganska många, och den troligen äldsta är Kallimakhos och
Khrysorrhoe, som möjligen härrör från 1100-talet. Vi
behöva blott höra början för att få diktens karaktär klar för
oss. En konung har tre söner och vill lämna riket åt den
hjältemodigaste av dem. För att visa sin duglighet draga
de ut på äventyr och komma därvid till en “drakborg“, och
i denna beslutar den yngste av bröderna, Kallimakhos, att
trots de båda andras varningar tränga in. Sedan han
klättrat över muren, finner han en härlig park och
praktfulla, men människotomma salar och kommer slutligen till
ett gemak, där han ser en jungfru, som är upphängd vid
håret. I det samma kommer draken, och Kallimakhos
gömmer sig. Efter en riklig måltid somnar emellertid odjuret,
Kallimakhos dräper det och befriar jungfrun, som heter
Khrysorrhoe. Sedan följa nya äventyr i samma stil. Men
det anförda är nog för att visa, att vi här röra oss inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
