- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
22

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Brytningstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riket. På 800-talet vunno de Gamla Kastilien, på
900-talet Nya Kastilien, men först 1185 erövrade de Toledo;
den östra delen, Barcelona och Aragonien, förenades på
1100-talet med Provence och gick därför upp i den
provençalska kulturen. Men medeltidens spansk-gotiska odling
stod lågt, och först på 1100-talet, således efter den period,
med vilken vi nu sysselsätta oss, fick Spanien någon
litteratur. I förhållande till de arabiska erövrarna voro
Spaniens kristne råa barbarer, och som vi sedan skola se,
fick väl den spansk-arabiska bildningen, men icke den
medeltida spansk-gotiska, betydelse för den kristna
civilisationen.

Även i Gallien stod den romerska civilisationen högt,
landet var översållat av blomstrande städer, de sista latinska
skalderna voro galloromaner, även den helleniska bildningen
och den grekiska språkkunskapen höllo sig här längre än i
Italien, och befolkningen tyckes i den södra delen hava
varit så gott som fullkomligt latiniserad. Men redan i
början av 400-talet översvämmade barbarskarorna detta land.
Först ryckte goterna till sig hela det sydvästra området
ända upp till Loire och burgunderna det östra vid Rhône,
och till sist bröto de vilda frankerna in i norr och
bemäktigade sig 486 den sista återstående spillran av det romerska
världsväldet, trakten kring Soissons.

Genom Gregorius av Tours och andra frankiska
krönikeförfattare få vi en tämligen åskådlig bild av den
merovingiska kulturen. Frankerna ägde barbarernas alla lyten.
De voro rovgiriga, råa och blodtörstiga, lidelsefulla och
besinningslösa, förfallna åt måttlösa sinnesrörelser och trots
fysiskt mod moraliskt fega och trolösa. Ett utmärkande
drag för dem var en brutal liderlighet; dessutom voro de
rått vidskepliga och bigotta. Denna tids frankiska historia
fyller därför ett bland de mörkaste bladen i mänsklighetens
historia. Men den gamla gallo-romanska befolkningens finare
bildning gjorde sig dock snart gällande, och i den högre
förvaltningen trängde sig galloromanerna tidigt in. Då de
för övrigt utgjorde huvudmassan av befolkningen, blevo de
fåtaliga frankerna i rikets västra del efter någon tid
romaniserade. Men likväl dröjde det ända till Karl den stores
tid, innan något egentligt kulturarbete här upptogs.

I Tyskland hade romarna blott haft några kolonier vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free