Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medeltidens första period
- Brytningstiden
- Undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rhen och Donau, vilka föllo för det första barbariska
anloppet, och likaså hade England, där den romerska kulturen
knappt hunnit fatta fast fot, redan på 300-talet gått
förlorat samt var vid den nya tidens början delat mellan
brittiska och saksiska barbarer.
Vid 500-talets mitt kan man därför säga, att den antika
bildningen i stort sett upphört att finnas till. Barbariets natt
utbredde sig över världen, och de “mörka“ århundradena,
500-, 600- och 700-talen, började. Men all andlig odling
var dock ej ens då utsläckt, och vi skola nu söka återfinna
de första svaga spåren av ett europeiskt kulturarbete.
UNDERVISNINGSVÄSENDET
Såsom redan påpekats i inledningen till detta arbete,
hämtar den moderna bildningen sin näring från trenne
rötter: från antiken, från kristendomen och från de
germanska barbarfolkens världsåskådning. Då barbarerna på
400-talet erövrade det romerska riket, var hedendomen
likväl faktiskt redan död, och det var således endast genom
kyrkan, som de kunde träda i någon beröring med antiken.
I allmänhet ställde sig väl den kristna kyrkan fientligt mot
hedendomen, men det fanns dock ett område, där denna
hedendom en tid framåt fick leva kvar, och det var skolan.
Den antika undervisningen var såväl statens och
kommunens som de enskildes angelägenhet. I vissa större
städer funnos offentliga lärare anställda, som avlönades av
kejsaren och därför kunde betraktas såsom statsämbetsmän,
en dylik plats hade t. ex. Augustinus i Milano. I andra fall
avlönades läraren av kommunen, och i en mängd fall var
han privatlärare, som levde av åhörarnas “Kollegiengeld“;
detta var t. ex. fallet med Augustinus i Rom. Genom
barbarernas seger grusades detta skolväsen. Både statens och
kommunens förmåga att avlöna några lärare upphörde, och
de få någorlunda burgna familjer, som hade råd att för
sina barn hålla en skolmästare, voro lätt räknade; vad
barbarerna beträffar, så föraktade de snarast både skolmästarne
och deras för en krigare obehövliga kunskaper. Den antika
kulturen syntes således dömd till undergång. Men här var
det kyrkan, som trädde in. Ty för sin civilisatoriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0041.html
