Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Brytningstiden - Undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgift behövde kyrkans män dock en viss grad av bildning,
och det antika undervisningsväsendet räddade sig därför
inom kyrkans murar.
Den senantika skolans undervisningsämnen delades i två
grupper, i trivium och quadrivium. Quadrivium d. v. s.
musik, aritmetik, geometri och astronomi, fick under denna,
tid ännu icke någon egentlig betydelse, och den första
kristna skolans undervisning inskränkte sig därför till trivium
d. v. s. grammatik, dialektik och retorik. Den
grundläggande undervisningen var den grammatiska, och
läroböckerna voro här några senlatinska arbeten av Donatus
och Priscianus, vilka för övrigt lästes ända in på
1600-talet, men vilka såsom läroböcker voro så olämpliga som
möjligt; Donatus’ arbeten voro nämligen avsedda för barn,
som hade latinet till modersmål, och kunde därför icke med
fördel begagnas vid undervisningen av barbarer, som skulle
lära sig ett främmande språk. I denna grammatiska
undervisning ingick vidare läsning av antikens klassiska
författare, och i vad mån detta skulle tillåtas, var den stora
pedagogiska stridsfrågan under medeltiden samt för övrigt
ännu under senrenässansen. Den kyrkliga högern
opponerade sig mot ett dylikt studium såsom farligt för den
kristnes tro, men i det hela segrade den bredare
uppfattningen. I följd härav övades lärjungarna också med att
omskriva ett versifierat anförande av t. ex. Vergilius på
prosa — en dylik uppgift hade Augustinus såsom skolgosse
— eller att på vers återgiva en prosaisk berättelse; och
som vi sedan skola se, voro dylika exercitier icke utan all
betydelse för den episka diktens utbildning.
Det andra ämnet i den medeltida undervisningsplanen
var dialektik eller logik. Men mot det dialektiska studiet
reste sig ett svårt hinder. Alla viktigare arbeten i logik
voro på grekiska, som man icke längre förstod, och på
latin kände man blott tre: Aristoteles’ Cathegoriæ, hans
De interpretatione[1] och ett arbete av Porphyrios, alla i
Boëthius översättning, samt några mindre viktiga senlatinska
skrifter. Den grekiska filosofien i övrigt var under denna
tid okänd. Av Platon hade man blott en del av dialogen
Timaios, och platonismen kände man företrädesvis genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
