Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Brytningstiden - Den kyrkliga litteraturen 400—600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men i det hela är hans bok det sista alstret av den antika
hedniska filosofien, ehuru av en filosofi, som står kristendomen
ytterst nära. Det är de senare stoikernas humana och
religiösa syn på livet, en Ciceros lugn inför döden och en
Platons idealism, som här för sista gången taga sig ett
uttryck. Framför honom i hans fängelse uppenbarar sig en
hög kvinnlig gestalt, som visar sig vara Filosofien, och
mellan henne och fången börjar en diskussion om livets
lycka och världsstyrelsens rättvisa. Filosofien visar honom,
att allt vad människorna sträva efter, makt, rikedom, ära,
blott är fåfänglighet. Det enda bestående är det goda.
Och Filosofien tillbakavisar ock hans krav på vad man i
dagligt tal benämner lycka. För själens hälsa äro
motgångarna och sorgerna ofta lika nödvändiga som framgången.
Och med en uppmaning att sätta allt hopp till Gud, att
avsky lasten och öva dygden slutar Filosofien sitt tal till
honom.
Om det över Boëthius’ gestalt ännu vilar en reflex av
antikens aftonrodnad, möta vi hos hans samtida Cassiodorus
den gryende medeltiden. Han är den store kompilatorn, på
vars sammandrag av alla möjliga vetenskaper den äldre
medeltiden företrädesvis levde. Hans främsta arbete,
Institutiones divinarum et sæcularium lectionum, var en närmast
för klostret Vivarium avsedd encyklopedi i teologi och
världsliga vetenskaper och är särskilt intressant för de uppgifter,
han här ställer för klosterfolket. Hans Institutiones är
nämligen ett slags uppslagsbok för munkarna med hänvisningar
till de arbeten i klosterbiblioteket, där de behandlade
frågorna vidare utreddes. De, som icke hade förmåga att
intränga i detta vetenskapliga studium, skulle ägna sig åt
arbete i klosterträdgården — och även för detta gav han
anvisning på lämpliga böcker — men högre än denna
kroppsliga möda satte han bokavskrivarens verksamhet. Ty —
säger han — lika många ord, som munken avskriver ur en
codex, lika många sår mottager Satan. Tack vare denna
regel, från vars drastiska formulering vi ju kunna se bort,
räddades antikens litteratur åt renässansen.
Bland hans andra många arbeten intog hans gotiska
historia i tolv böcker den troligen främsta platsen. Men
detta arbete är tyvärr förlorat, och vi känna det nu blott
genom ett av Jordanes kort efter 550 gjort sammandrag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
