- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
33

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Brytningstiden - Den kyrkliga litteraturen 400—600

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inträdde i templet och den första påskmässan tog sin början
med triumfsången Gloria in exelsis och skallande Alleluja i
växlande modulationer“.

Själva officiel eller gudstjänstordningen blev under den
medeltida kulturens blomstringsperiod ett rikt, av olika
stämningar buret poem, där psalmer, lektier ur bibeln, böner,
responsorier, antiphoner och hymner växlade med varandra.
Efter lektien följde ett versifierat responsorium, vilket
utfördes av kören och så att säga bildade det lyriska
komplementet till det upplästa, officiets episka del, samt stundom
svällde ut till växelkörer eller antiphoner. Dessutom
förekommo i ett officium vanligen två hymner, en i den förra
och en i den senare delen, och på 900-talet tillkom en s. k.
sekvens, varom strax skall talas. Vid helgonofficierna voro
lektierna ur helgonets biografi, ur hans “vita“, som på grund
av sin plats i mässan nu började få namnet “legenda“ d. v. s.
det som lästes i det eljes huvudsakligen musikaliska och
versifierade officiet. De poetiska partierna av ett officium
sammanfattades vanligen under namnet “historia“.

Denna revolution i den kristna gudstjänstordningen
åstadkoms således genom uppträdandet av hymnen. Men även i
och för sig betecknar denna en nyhet inom poesien. De
äldsta, äkta ambrosianska hymnerna äro ännu byggda såsom
de klassiska d. v. s. på stavelsernas kvantitet. Så äro även
Sedulius’ hymner från slutet av 400-talet, men här märker
man, att aksenten redan börjar spela in. Författaren
undviker nämligen så mycket som möjligt all strid mellan
versaksent och ordaksent. Och gå vi ännu något längre fram
i tiden, möta vi hymner, som helt och hållet äro byggda
på aksent, utan all hänsyn till stavelsernas kvantitet. Vi
behöva blott taga första versen i en dylik hymn: Magná
et mírabíliá (Māgna ēt mīrābīlǐǎ med utsatta kvantiteter).
Därmed hade man fått en ny, “rytmisk“ vers vid sidan av
den metriska, och det var denna rytmiska vers, som blev
bärare av medeltidens finaste och mest konstnärliga lyrik.

Anledningen till uppkomsten av denna på aksent och
stavelseräkning byggda vers är numera lätt att inse. Genom
det latinska språkets utveckling förlorade man sinnet för
stavelsernas kvantitet — således samma företeelse, som vi
redan iakttagit i Byzans; romaren hade för övrigt nog aldrig
samma fasta uppfattning av stavelselängden som greken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free