Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Kyrkans latinska litteratur 600—1050 - Den lärda litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidens chanson de geste. Den sönderfaller i fyra böcker
och skildrar tämligen kronologiskt början av Ludvig den
frommes regering. Märkligast är den första boken, ty där
behandlas för första gången den mellan saracener och
fransmän rasande kampen om Provence. Dess hjälte är Guillaume
d’Orange, och handlingen rör sig huvudsakligen om erövringen
av Barcelona, vilken kamp skildras åskådligt och livligt
med flera drag, som erinra om den senare chansonen —
t. ex. hjältarnas svärmeri för sina hästar. Att författarens
källa har varit någon ålderdomlig chanson de geste, kan
dock ej antagas, utan tydligt är, att han blott på latinsk
vers omskrivit sitt hemlands folktradition om detta krig.
Något längre fram i tiden möta vi en annan dylik dikt,
det s. k. Haagfragmentet. Detta, som troligen härrör från
början av 1000-talet, är en prosaisk beskrivning på en stads,
troligen Narbonnes, belägring av Karl den store. Men
prosaberättelsen hör till den klass av arbeten, som vi några
gånger förut haft tillfälle att beröra. Den är nämligen ett
skolscriptum, författat av tre skolgossar, som haft till
uppgift att till prosa omskriva en äldre dikt, och lyckligtvis
hava de gjort detta så oskickligt, att stora delar av poemet
kunnat restitueras. Själva poemet kan således ej gärna
vara yngre än 900-talet. Men däremot är det utan tvivel
oriktigt att med Gaston Paris i den latinska dikten se en
översättning av en på det franska vulgärspråket författad
chanson de geste, ty även poemet har varit ett
skolexercitium, i vilket författaren velat framlägga sin förmåga att
efterbilda den klassiska episka stilen, och för själva
innehållet har han icke haft någon viss dikt, utan själva
folktraditionen till källa.
Vid ungefär samma tid, 880-talet, möta vi en annan
nordfransk dikt, som erbjuder vissa jämförelsepunkter. Den
skrevs av en munk i St. Germain des-Près vid Paris vid
namn Abbo och har för oss nordbor ett särskilt intresse,
därför att den skildrar nordmännens anfall på Paris 885—887.
Dikten, De bellis Parisiacæ urbis, är i tre böcker och hade,
som författaren uppgiver, ett dubbelt syfte, dels att tjäna
honom såsom en övning i latinsk verskonst — således utan
tvivel samma syfte, som satt pennan i hand på författaren
till Haagfragmentet — dels att uppmana andra städer till
ett lika tappert försvar av sina murar som Paris. Och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
