45 (Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Kyrkans latinska litteratur 600—1050 - Den lärda litteraturen - Djursagan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komedier mycket litet såsom lektyr i ett nunnekloster, och det
var ett motgift, som Hrotsvita med sina dramer ville giva.
Dessa skildra därför ej otuktiga kärleksförbindelser,
våldtäkt och dylikt såsom den romerske komediförfattaren gjort,
utan kristna jungfrurs heroiska kyskhet. Men å den andra
sidan var dock Terentius i viss mån hennes mönster, både
språkligt och estetiskt, ehuru mindre än man kunnat
förmoda. För det första äro Hrotsvitas stycken på prosa och
ej på vers. För det andra är byggnaden här, liksom i
medeltidens mysterier, fullkomligt episk, och någon intrig
såsom i den nyattiska komedien förekommer här icke, utan
blott en enkel helgonlegend, som genom dialogformen fått
karaktären av ett drama. De hava heller aldrig varit
spelade och skrevos troligen endast för att i likhet med
de rent episka legenderna tjäna nunnorna såsom en
uppbygglig läsning. För det medeltida dramats utveckling sakna
de all betydelse, och i dess historia äro de blott ett kuriosum.

DJURSAGAN

Till 900-talet hör slutligen en annan högst betydande dikt,
i vilken vi möta en alldeles ny diktart: den versifierade
djursagan. Denna föreligger i en tämligen stor, på latinska
hexametrar författad dikt, Ecbasis cujusdam captivi per
tropologiam, som på 930-talet skrevs av en ung munk i
klostret St. Evre i närheten av Toul. Den anledning, som
satte pennan i hans hand, var icke någon rent poetisk
drift. Såsom vi minnas hade klostertukten vid 900-talets
början alldeles råkat på förfall, och de forna munkarna
hade förvandlats till glada, kringstrykande vaganter. Det
var något av detta lynne, som blev den unge författarens
olycka. 936 reformerades hans kloster i sträng anda, och
för denna passade han ej. Under lektionerna i
klosterskolan irrade hans blickar ut genom fönstren till träden och
vattnen utanför, han var lat och ouppmärksam, fick heta
“asinus“ och göra bekantskap med klostrets carcer. Men
en vacker dag blev frestelsen honom övermäktig, och så
flydde han ut till skogarna och friheten, blev olyckligtvis
infångad och hamnade på nytt i carcer. För att få nåd
och visa, att han var en icke alldeles förtappad syndare,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/allmlihi/2/0063.html

		Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden / 45 (1919-1926) Author: Henrik Schück Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|