Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den kyrkliga litteraturen på vulgärspråken - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigt, enär man ju ännu fäste sig blott vid den yttre
omvändelsen. Men i hednalanden, där det gällde att vinna
massan för den nya läran, var en folklitteratur ett viktigt
led i själva missionsarbetet. Det var därför naturligt, att
denna kristna litteratur på folkspråket skulle börja i det
land, som först omvändes till kristendomen eller England
och där för övrigt latinet mindre allmänt förstods än i Italien
och Gallien. Dock märker man även här en skillnad mellan
norra och södra England. Den norra delen hade vunnits
för kristendomen av de iriska munkarna, den södra av
benediktinerna. De förra voro mera folkliga än de senare, som
voro främlingar, och härmed sammanhänger utan tvivel,
att litteraturen under den första tiden var företrädesvis
latinsk i söder, i norr företrädesvis engelsk. Och däri skedde
icke någon ändring, när benediktinerna vid 700-talets början
med Beda vunno även norra England. Den äldsta
folklitteraturen ända fram till 800-talets mitt är så gott som
uteslutande anglisk (northumbrisk och mercisk). Sedan
emellertid norra England erövrats av danskarna, omskrev
man denna äldre angliska litteratur på västsaksiska, och det
är endast i dessa yngre västsaksiska avskrifter, vi äga den
för-danska tidens litteratur. Denna börjar mycket tidigt.
Redan den första engelska latinskalden, Aldhelm, skall
även, efter vad hans äldsta biograf berättar, hava diktat
ett “carmen triviale“, som på hans tid ännu sjöngs. Men
den äldsta någorlunda utförliga underrättelse, som vi hava
om någon angelsaksisk skald, möta vi i Bedas kyrkohistoria.
I ett northumbriskt kloster, berättar han, fanns vid mitten
av 600-talet en lekbroder, Kædmon. När “cittran“ — väl
harpan — vid måltiden gick kring, blygdes han över, att
han ensam bland alla kamraterna ej kunde sjunga något
kväde, och så smög han sig ut till stallet. I en dröm fick
han där en befallning att sjunga, särskilt om skapelsen,
och redan under själva drömmen diktade han några verser,
i vilka han prisade himmelens och jordens skapelse. När
han vaknat, fullbordade han denna sång. Han fick nu
lära sig den bibliska historien och arbetade om den till
ljuvliga “carmina“, om skapelsen, om uttåget ur Egypten,
om Kristi lidande, uppståndelse och himmelsfärd samt om
den yttersta domen.
I sin berättelse meddelar Beda i latinsk omskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
