Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medeltidens första period
- Kulturens nyvaknande
- Den germanska folkdiktningen
- Hjältesagans karaktär och form
- Den tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en bärande princip för versen blev alliterationen först hos
germanerna. Vidare är den germanska versen, såsom Sievers
i sina geniala undersökningar visat, byggd såväl på
stavelsernas kvantitet som på deras aksent, under det att vår
moderna vers ej tar hänsyn till kvantiteten och den antika
ej till aksenten. De speciella reglerna för denna
versbyggnad tillhöra dock blott metrikens historia, som
svårligen kan givas i en populär framställning.
I stället vända vi oss till de olika dikter, i vilka de
germanska barbarernas egen världsåskådning tog sig ett
uttryck, den versifierade hjältesagan och de få mera lyriska
dikter, som bevarats från denna tid.
DEN TYSKA LITTERATUREN
Den tyska barbardiktningen, som tydligen hade sin
blomstringsperiod under folkvandringstiden, då hjältesagan
utbildades, har i sin äldre form alldeles förlorats, och den
enda rest, vi hava kvar, är ett fragment från den tid, då
den kyrkliga oppositionen mot denna diktning redan börjat
d. v. s. från gränsen mellan 700- och 800-talen. Det är
det bekanta fragmentet Hildebrandslied. Dikten är helt
kort, och ehuru slutet saknas, har detta nog ej upptagit
särdeles många verser. Författaren förutsätter sagan såsom
känd och hjältarna såsom välbekanta sagogestalter. Till
tvekamp — så börjar han — beredde sig båda, Hildebrand
och Hadubrand, härarnes herrar, fader och son. Så frågar
Hildebrand sin motståndare om hans namn, och den unge
kämpen svarar, att han är son till den Hildebrand, som för
trettio vintrar sedan flydde österut med konung Didrik.
Hildebrand förklarar sig då vara hans fader, men Hadubrand
vill ej tro honom: den gamle ljuger, ty Hildebrand var för
länge sedan död. Striden är därför oundviklig och börjar,
varefter fragmentet avbrytes. Men det bevarade är av ett
stort intresse. För det första finna vi, såsom nyss antyddes,
att bakom dikten ligger en prosasaga, vilken antingen måste
antagas hava varit bekant för auditoriet eller förut berättats
för detta. Vidare behandlar dikten blott en kort och
verkningsfull episod ur denna saga — alldeles som de nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0090.html
