- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
82

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den germanska folkdiktningen - Den nordiska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bero antagligen på kristet inflytande och härröra i varje fall
från hedendomens upplösningstid. Men de gudar, som i dessa
eddadikter träda oss till mötes, äro nästan lika “olympiska“
som de grekiska, nästan lika levande och individuellt
utformade som dessa, och liksom den homeriska gudavärlden
ganska starkt skilde sig från den folkliga, vida dystrare, så
fanns nog också en dylik skillnad i norden. Folktrons
gudar voro säkerligen andra än diktens, de voro oredigt
fattade naturmakter, under det att eddasångernas gudar äro
“glada gudar“, vilkas liv förflyter under gästabud och
kämpalekar, väsen, som aldrig besväras av någon moral, som begå
äktenskapsbrott och stölder, och som ej sällan ställas i en
komisk belysning. De äventyr, i vilka de uppträda, äro
ofta lånade från folksagan — alldeles som i Grekland —
och diktningens mål är varken att uppbygga eller undervisa,
utan blott att roa. Och till sist kan tilläggas, att
berättarkonsten kanske är lika stor som hos grekerna.

Samma konst röjer sig i de dikter, som behandla
hjältesagorna. Flera av dessa voro utan tvivel nationella.
Danskarna hade en mängd kväden om de olika episoderna i
Skjoldungasagan, svenskarna om ynglingarna, götarna om
den götiska konungaätten. Men dessa kväden äro nu
förlorade, och vi hava blott kvar reflexen i Ynglingatal, i
Beowulf och hos Saxo — det enda någorlunda säkra
undantaget skulle vara den till dansk tradition särskilt knutna
Grottesången. Med vikingatiden kom emellertid en ny ström
av sagostoff både från öster och väster. Från öster, från
goterna, fingo vi sagan om Ermanrik samt om goternas och
hunnernas stora strid. Båda dessa sagor utbildades vidare
i dikter, den förra i Gudrunarhvot och Hamdismal, den
senare i de dikter, som finnas upptagna i Hervararsagan.
Även från Grekland stammar, såsom vi redan antytt, en
mängd sagor, och förmodligen omsattes även de i dikt, ehuru
de nu endast äro kända såsom prosasagor. Den andra stora
strömningen kom från Brittannien, och med all sannolikhet
pågick under hela tiden ett livligt litterärt sagobyte mellan
Skandinavien och Danelagen i England. I det senare landet
skola vi under den nästa perioden träffa ett par dikter, som till
sitt upphov med all sannolikhet äro danska, King Horn
och Havelok the Dane, och av Eddans dikter hava de flesta
lånat stoftet från England — av de i Sæmundareddan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free