Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den germanska folkdiktningen - Den nordiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
införda dikterna, den om Volund samt de många kvädena om
Sigurd och giukungarna. Med våra tyska stamfränder stodo
vi under denna tid knappt i någon beröring. Östersjöns
kuster upptogos av slaviska folk, och först på 1100-talet
trängde tyskarne dit. Saksarne, ett folk av bönder, voro
genom stora skogar skilda från danskarne och hade, efter
vad det förefaller, icke några krigiska eller fredliga
förbindelser med dem. Det enda tyska folk, som då ännu
betydde något för oss, var friserna, och från de nordiska
vikingar, som där hade fasta kolonier, lånade nordbon måhända
sagan om Hedins och Hognes strid, vilken ganska säkert
besjöngs i nordiska kväden, ehuru dessa nu blott äro kända
genom prosareferat.
Var denna nordiska eddadiktning egentligen florerat, har
varit en omtvistad fråga. Att endast de yngsta kvädena,
epigonlitteraturen, tillkommit på Island, torde vara ganska
säkert. Men eddadiktningens egentliga hem ha Vigfússon
och Bugge velat förlägga till de nordiska vikingakolonierna i
väster, på de brittiska öarna. Att dessa kolonier varit av
stor betydelse, är nog mycket sannolikt, men ej blott de i
väster, utan även de i öster, i Ryssland. I dessa kolonier
var det ett rörligt liv, köpmän kommo och foro, och i
härbärgena vid marknaderna och vid vikingahoven bytte de
sagor med varandra, föredrogo sin hembygds kväden och
diktade nya. Så uppstodo de dikter om Starkad, som
refereras av Saxo, delvis på latinsk vers, nog i de svenska
kolonilanden i öster, och ännu bevarade ryska byliner återgå,
såsom nyligen visats, till kväden vid de varjagiska hoven i
Ryssland. Andra hava nog, såsom Rigsmal, tillkommit i
väster, men åter andra i det egentliga Skandinavien. Så
visa Helgekvädenas geografi och biologi snarast på de
danska öarna, fragmenten om Hjalmars strid med
Arngrimssönerna på Sverige, och vissa tecken tyda på, att även
Volund, såsom nordisk dikt, snarast stammar från Gottland
eller Sverige. Allt detta är dock ganska osäkert, och i det
stora hela synes denna eddadiktning, liksom de senare
“folkvisorna“, hava varit en gemensam litteratur för hela norden
— låt vara att den ena dikten först tillkommit i ett
nordiskt land och sedan spritt sig till de andra.
Poetiskt sett intager denna diktning en rangplats inom
medeltidens litteratur. Situationen skildras med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
