Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa arabiska filosofer, särskilt Averroës, hade många
beröringspunkter med den samtida kristna tankevärlden.
Averroës var, ehuru fritänkare, ingalunda fientlig mot de
positiva religionerna, och han ansåg, att en filosof i det
yttre borde ansluta sig till den härskande religionsformen,
ty även denna innehöll en himmelsk, ehuru dold sanning,
som genom en allegorisk tolkning av urkunderna kunde
upptäckas och framläggas. I själva verket gavs det dock
två religioner, en filosofisk och en populär. För mannen
av folket var en uppenbarad religion nödvändig, men för
tänkaren, som själv kunde uppdaga den högre filosofiska
sanningen, var denna ej behövlig. Han var ej heller bunden
av den uppenbarade religionens alla bud och föreskrifter,
som däremot voro lämpliga för den olärde, vars tro ej borde
rubbas genom de lärdes utläggningar.
Ungefär samtidigt gjorde sig en dylik rationalism gällande
också inom judendomen, först i Syrien. Redan den förste
egentlige religionsfilosofen, den för övrigt strängt renlärige
Saadia ben Josef (892—942) är ett slags judisk Anselmus.
Människan — så refererar Reinach hans lära — är begåvad
med förnuft nog att av sig själv komma till kunskap om
den religiösa sanningen. Om Gud gav henne uppenbarelsen,
så var det blott för att förkorta för henne den mödosamma
vägen, men i själva verket finnes i Mose lag intet, som
icke en sunt utvecklad omdömesförmåga kan upptäcka och
bestyrka. Med denna utgångspunkt bemödar sig Saadia att
förklara eller utesluta alla de bibliska berättelser, vilka vid
första blicken synas stöta det sunda, förståndet.
Men även denna judiska civilisation utvecklade sig
kraftigast i Spanien, icke blott i det moriska Spanien, utan ock i
det kristna. Man har judiska skalder, judiska läkare, judiska
filosofer — de senare väl i allmänhet mera konservativa än
araberna, men ofta fyllda, även de, av samma vidhjärtade
humanitet som deras muhammedanska samtida; så t. ex.
Bachia, som i avhandlingen Hjärtats plikter förkunnade den
inre religionens överlägsenhet över alla yttre moralbud och
ceremonier.
Dessa judiska lärde förmedlade till en väsentlig del morisk
och kristen civilisation. Det var nämligen icke blott i
Spanien de levde såsom tolererade, stundom även ansedda
medborgare eller främlingar — huru man nu vill beteckna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
