Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagen; det övriga är överflödigt. Huru är det då möjligt,
att man föredrager en skriven lag framför naturens egen?
Orsaken ligger däri, att man envisas att hänga kvar vid
sin barndomstro. På alla andra punkter utvecklas
människan, men i religiösa ting gör hon inga framsteg, utan
skryter i stället av att tänka som hopen, att ej veta mer
än de enfaldiga och att tro just det, hon icke begriper —
samtidigt med det hon fördömer dem, som tro något annat.
Därefter tager juden till orda. Den lag, han följer, har
Gud själv givit, och det kan då icke vara orätt att följa
den. Om man erkänner, att världen styres av en gudomlig
försyn, har då ej denna samma rätt som de jordiska
härskarna att utfärda lagar och påbud? Vad den judiska lagen
beträffar, är denna världens äldsta, och ingen har heller
iakttagits med sådan trohet och hängivenhet. I anknytning
härtill övergår talaren till en gripande skildring av den
olyckliga judastammens alla lidanden under medeltiden.
Filosofen erkänner judarnas brinnande trosnit, men frågan
gäller: är denna tro också förnuftig? Varje troende —
vad religion han än må hava — tror sig lyda Gud, men
juden förmenar sig ensam sitta inne med sanningen. Å den
andra sidan måste även han själv erkänna, att det fanns
heliga patriarker, Abraham m. fl., redan innan Sinailagen
utfärdats, och att dessa, som således blott följde den
naturliga lagen, likväl varit Gudi täckeliga.
Då juden söker försvara sig, övergår filosofen till en skarp
kritik av Moselagens alla småaktiga och ofta löjliga
bestämmelser samt visar, att dessa tillägg till den naturliga lagen
ingalunda äro några förbättringar. Juden söker hävda sin
ståndpunkt genom att visa, att dessa till synes yttre och
oväsentliga påbud i grunden dock äro uttryck, även de, för
en gudomlig vishet. Genom dessa ceremonilagar upprestes
det en skarp mur mellan judarna och de kringboende,
avgudadyrkande folken o. s. v., och för övrigt hade Jahve
själv antytt, att dessa lagar endast hade en övergående och
temporär giltighet.
Turen kommer nu till den kristne, som förklarar, att den
lag, filosofen kallar den naturliga, i själva verket är identisk
med den lag, som de kristne kalla gudomlig. Jesus har
blott återställt denna naturliga lag i dess ursprungliga
renhet, i det att han ur den utmönstrat alla tillfälliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
