Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oväsentliga moralbud. Hans egen lära innefattas i
Bergspredikans enkla, men evigt sanna satser.
Filosofen anmärker då, att vetenskapen om denna lag
eller filosofien blott är vetenskapen om det högsta goda,
och i denna vetenskap kan blott förnuftet vara människans
ledsven. Karaktäristiskt nog erkänner den kristne detta,
om ock blott till en viss grad, och diskussionen övergår
därefter till en undersökning av det högsta goda. Båda
enas därom, att detta består i lycksalighet i ett kommande
liv, till vilken lycksalighet människan når genom sina
dygder, och utan att råka i någon egentlig meningsskillnad
med den kristne inlåter sig filosofen på en analys av dessa
dygder. Icke heller i det följande, då de kommit till frågan
om det onda, märker man någon djupgående olikhet i deras
uppfattning.
Svårast har den kristne, då det gäller att försvara bibelns
alla materialistiska uttryck för andliga företeelser, och det
sker endast genom att allegoriskt omskriva dem. Kristi
himmelsfärd är således icke en lekamlig färd till de högre
luftlagren, utan en symbol, som betecknar, huru
människosjälen genom Jesu tillskyndelse höjes mot det oändliga och
eviga. Ansatt av filosofen medgiver väl den kristne, att en
dylik bibelutläggning i själva verket upphäver bibelns
auktoritet, och han erkänner, att han med en dylik
argumentering icke så mycket försvarar sin egen tro som fastmer
de kristnas i allmänhet. Och här skymtar det fram, att
för honom själv, liksom för filosofen, är icke blott bibelns
auktoritet en övervunnen ståndpunkt utan över huvud tron
på en uppenbarad religion: han kastar således bibeln över
bord för att få behålla Kristi egen kristendom.
Slutet på dialogen är borta, och den skiljedom, som
Abelard möjligen fällt, är därför icke bevarad. Men
svårligen kan dialogen hava mynnat ut däri, att filosofen och
juden övergått till kristendomen eller juden och den kristne
till filosofisk hedendom. Juden har utan tvivel förblivit
jude, den kristne kristen, filosofen filosof — helt enkelt av
det skälet, att de alla tre i grunden stå på samma
ståndpunkt: den naturliga humanitetsreligionens, ehuru visserligen
med de avskuggningar, som bero på en sedan barndomen
omfattad konfession. Hos ingen finnes något religionshat
mot den andre, de olika ståndpunkterna framläggas så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
