Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
död 1109 såsom ärkebiskop av Canterbury. Hans
ståndpunkt kan ännu karaktäriseras av satsen: Credo, ut intelligam
d. v. s. de kristna dogmerna voro ej i minsta mån föremål
för hans tvivel, men han kände ett behov att bringa dem
i samklang med det mänskliga förnuftet, och han inlät sig
därför på försöket att bevisa Guds existens,
satisfaktionsteorien m. m. Men i ett dylikt krav på en förnuftsenlig
tro låg faran för kyrkans lära, ty därmed erkändes dock
förnuftet såsom en makt, och emot sin vilja förberedde
Anselmus således den upplysningsfilosofi, som med Abelard
kort därefter bemäktigade sig universitetet i Paris.
Mot denna stod kyrkan så gott som värnlös, ty mot de
nya filosoferna hade man inga teologer att ställa upp.
Enskilda framstående teologer funnos väl i klostren såsom
Anselmus, Richard och Hugo av S. Victor m. fl., men dessa
voro fullkomligt enstaka lärde, som ej hade något större
inflytande utanför den trånga klosterskolan; av brist på
lärarkrafter kunde någon teologisk undervisning ej givas i
de vanliga katedralskolorna, och prästerskapet stod i
allmänhet alldeles främmande för teologien. Klerkerna
studerade väl “artes“ d. v. s. filosofi, men härigenom blevo de
blott rationalister, och för teologien hade de ej något
intresse. Hur försummat detta studium var, framgår bäst av
Laterankonciliet 1215, där man såsom ett önskemål
uppsatte, att det i varje ärkebiskopskyrka skulle finnas en teolog
att undervisa prästerna.
Här var det, som dominikanerna grepo in, och den tredje
ordensgeneralen skrev: “Vetenskapen är visserligen icke
ordens mål, men i högsta grad nödvändig för detta, emedan
vi utan vetenskapen ej kunna nå det“. Och det mål, som
Laterankonciliet uppställt, men icke kunnat nå, det
förverkligades genom dominikanerna — såsom Thomas ab Aquino
med stolthet kunde skriva — “i långt vidsträcktare mån
än från början var bestämt“. Redan vid stiftelsen satte
orden såsom sitt mål att skapa vetenskapligt bildade teologer.
Den första undervisningen, som gavs i hembygdens
klosterskola, var uteslutande teologisk och avsedd att giva de unga
ett motgift mot filosofien. När de blivit tillräckligt härdade
mot denna fara, ansågs lämpligt, att de fingo en från
rättroget håll given undervisning i motståndarnes vetenskap,
och de sändes då till ordens “studium provinciale“, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
