Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de större länderna hade två avdelningar: en för studium
logicale d. v. s. logik och en för studium naturale eller
Aristoteles’ skrifter i fysik. Till sist skickades de till ordens
studium generale, där de av ordens skarpaste tänkare infördes
i den högre teologien. Själva metoden var lånad från
motståndarna och bestod till sin ena huvuddel av
disputationsövningar, till den andra av föreläsningar dels över
bibeltexter, dels över sententiæ eller vad vi säga dogmatik. Mot
rationalisterna hade kyrkan således fått en här av rustade
teologer.
Först gällde det för dem att bemäktiga sig lärostolarna
i teologi vid universiteten. Vid 1200-talets början voro dessa
i Paris tolv, vilka innehades av sekulära teologer. Men
1229 reserverades en lärostol för dominikanerna, sedan ännu
en, och vid århundradets mitt innehades ej mindre än sju
av de tolv lärarplatserna av munkprofessorer. Då utbröt
den förut omtalade våldsamma striden mellan universitetet
och tiggarmunkarna, men den kompromiss, i vilken den
slutade, innebar snarast en seger för de sistnämnda.
Till en del berodde denna nog på, att samtidens främste
teolog tillika var dess främste filosof — dominikanern Thomas
ab Aquino (1227—1274). Liksom motståndarne var också
han skolastiker, men han hade lyckats utveckla skolastiken
till ett skarpsinnigt, benhårt och strängt ortodoxt system,
som än i dag är den katolska kyrkans, och genom honom
blev denna nya filosofi härskande också i skolastikens
huvudkvarter, i Paris. Han hade således gjort mera än att slå
fienden; han hade vunnit honom, han hade kristnat
Aristoteles, visat, att dennes läror stodo i bästa överensstämmelse
med kyrkofäderna och på så sätt förvandlat den gamla
hedningen till de kristna teologernas auktoritet. Genom
denna taktik gjordes kyrkan åter till vetenskapens herre,
och andan i filosofien blev nu en annan. Förnuftets rätt
att döma förnekades visst icke — inom en viss sfär, men
några satser, just de för kristendomen fundamentala, stodo
över det mänskliga förnuftet och kunde därför ej heller av
detta begripas. Inför dem hade tänkaren blott att
vördnadsfullt stanna och sänka sina vapen.
Mot 1200-talets slut börjar därför den stora reaktionen,
genom vilken det föregående århundradets
upplysningsrörelser förkvävdes. Och egendomligt nog möta vi ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
