- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
117

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Den medeltida humanismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han bl. a. också anför åtskilligt ur Petronius’ Trimalchios
gästabud, varav först 1662 den enda nu kända handskriften
upptäcktes i Dalmatien. Men av detta arbete har Johannes
av Salisbury haft ett exemplar, ty hans citat äro fullt
riktiga, och detta talar för trovärdigheten av hans andra, som
nu ej längre kunna kontrolleras. Hans mest bekanta arbete
var Polycraticus sive de nugis curialium, som i flera punkter
erinrar om renässansen. Så finner man där — liksom senare
i Erasmus’ Encomium Moriæ — den lärdes förakt för
hovmannens råa nöjen, särskilt för det grymma och barbariska
jaktnöjet, likaså antikens och renässansens våldsamma
tyrannhat. Men mest erinrande om humanismen är dock ett annat
arbete Metalogia, som utgör ett försvar för bildningen och
ett anfall på okunnigheten och dumheten. Såsom typ för
tidens obskuranter sätter han en Cornificius, och han får
här tillfälle att skapa en komisk gestalt, som föregriper
Epistolæ obscurorum virorum. Cornificius föraktar en ren
latinsk stil och sysselsätter sig i stället med frågor såsom
t. ex. denna: om en gris, vilken ledes till torget, ledes dit
av repet eller av mannen, som håller i repet — ett hugg
mot den då så ytterst populära skolastiken.

De grammatiska och retoriska studier, åt vilka Johannes
av Salisbury ville försvara en plats vid sidan av den nya
filosofien, kunde dock ej hålla stånd mot denna
modevetenskap, och på 1200-talet började den klassiska eruditionen
att märkbart gå tillbaka. Redan hans lärjunge Petrus av
Blois klagade häröver. “Förr i världen — skriver han —
sysselsatte sig ungdomen med grammatikens regler, med
analogier, barbarismer och solecismer, troper och figurer.
Såsom av hans brev framgår, uppmanade M. Tullius ivrigt
sin högt älskade son att lägga sig vinn om grammatiken.
Men vad medför det för nytta att bläddra igenom de
filosofiska kollegiehäftena, att ordagrant lära sig utdrag utantill,
att vrida och vända de sofistiska knepen, att döma de gamles
skrifter och klandra allt, som ej står i magisterns
kollegiehäfte. Ur okunnighetens djup höjer man sig icke upp till
vetenskapens ljus, om man ej egnar ett flitigt studium åt
de gamles skrifter.“

Men innan denna klassiska erudition föll för skolastikens
rationalism, hade den dock åstadkommit ej så litet. Närmast
fortsatte man naturligtvis den föregående tidens latinska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free