Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Den medeltida humanismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författarskap, skrev lärodikter, bibelparafraser, versifierade
helgonlegender och visioner, av vilka en stor mängd sedan
överflyttades till de moderna språken. Att närmare redogöra
för dem kan här vara överflödigt. Men visionerna hava en
viss vikt, ty de giva oss en känsla av den medeltida atmosfär,
i vilken Dantes dikt hör hemma. En dylik, Navigatio S.
Brendani från 1000-talet, som skildrar S. Brandanus’
underbara resa till Löftets ö, är mera en samling av iriska
skepparsagor. En själavandring till helvetet, skärselden och
paradiset behandlas däremot i den även i Sverige kända Visio
Tnugdali från mitten av 1100-talet, och även andra liknande
arbeten funnos och skrevos under hela medeltiden. Likaså
fortsattes hymn- och sekvensdiktningen, som under denna
tid når sin högsta fulländning. En nyhet på detta område
var, att man nu, från och med 1100-talet, började skriva
stora rimofficier, i regeln anonyma, men flera av en verkligt
betydande lyrisk skönhet, fyllda av medeltidens färgrika
mystik.
De här nämnda arbetena äro dock blott uttryck för
medeltidens världsåskådning och bebåda ej renässansen. Men andra
finnas, där en fläkt av dess anda slår oss till mötes, ofta i
skrifter, där man minst väntat det. Så t. ex. finna vi i
Giraldus Cambrensis’ Itinerarium Cambriæ en
naturbeskrivning, som mycket väl kunde hava flutit ur Petrarcas penna:
“I den djupa Ewias-dalen, som ligger vid pass ett bågskott
därifrån och på alla sidor är omgiven av höga berg, står
S. Johannes abbotskyrka, en byggnad med blytak och ganska
vacker för att ligga på ett så ensligt ställe. På samma
ställe stod förut ett litet kapell, helgat åt S. David, utan
några andra prydnader än frisk mossa och murgröna. Läget
lämpar sig onekligen för andaktsövningar, och två eremiter,
som ville leva i ensamhet, fjärran från världens larm,
grundade där ett eremitage på stranden av floden Hondy, som
ringlar sig fram genom dalen. Regnskurarna, som ju äro
vanliga i bergland, äro här mycket talrika, blåsten ytterligt
skarp och vintrarna mörka. Men icke dess mindre är luften
i dalen så tempererad, att några sjukdomar knappt
förekomma. När munkarna en stund vilja vederkvicka sig, slå
de sig ned i klostrets korsgång, och hava, då de skåda
kring på bägge sidor, den mest tjusande utsikt över bergen,
som resa sig till en oerhörd höjd, med talrika hjordar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
