- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
119

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Den medeltida humanismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilda rådjur, som där beta, så långt blicken kan nå. Solen
synes ej över bergen förr än efter middagstiden, även när
luften är som mest klar.“ Jämför man en dylik på
observation och medkänsla grundad beskrivning med medeltidens
vanliga, t. ex. Birgittas, finner man lätt skillnaden. Birgitta
ser aldrig naturen, och då hon skall giva en naturbild, är
denna städse lånad från fantasien. Men Giraldus var
engelsman och hade sitt folks medfödda realism och dess sinne
för landskapets så att säga temperament.

Vända vi oss till den latinska poesien, finna vi flera
dikter, som stå ganska högt. En av dessa är De vita
monachorum av Alexander Neckam (död 1217), vilken
onekligen är en verklig verskonstnär och som trots sin
asketism äger något av antikens skönhetskänsla. Det är
munklivet, försakelsens ljuvhet, han prisar. Ära, rikedom,
skönhet, börd, rykte, kärlek — allt detta är tomt och
förgängligt, och härligare är det liv, som bakom graven väntar
klosterbrodern. Men denna medeltida världsåskådning är
här klädd i klassisk dräkt:

Dat Libanus tibi ligna, Paros sua marmora mittit,
        Aurum præbet Arabs, India mittit ebur,
Tu cedro peregrina et marmore construis ædes;
        Miraque consurgit fabrica, fundis opes.
— — — — — — — — — — — — — —
Quid tanto, moriture, paras molimine? quare
        Das animum vanis, et peritura placent?
Cur ampla ædificas busto claudendus in arcto?
        Debentur vitæ tempore pauca tuæ.
Quid tibi tante ædes? quanto felicius ipse
        Templum esses vivi viva domusque Dei?
Esto domus Domini, quam sacris moribus orna,
        Virtutem cultor religionis ama.
Quam felix anima est, in qua sibi ponere sedem
        Dignatur summi spiritus ipse Dei.

[1]

[1] Libanon giver dig timmer, Paros sänder dig sin marmor, guld
hembjuder dig araben, Indien sänder ebenholz. Av marmor och utländskt
cederträ bygger du huset; en konstfull byggnad reser sig, och du utöser rike-
domar. — — — — Vad är det då, dödlige, som du med så stora anstalter
förbereder? Varför giver du din själ hän åt fåfängliga ting, och finner
behag i det som skall förgås? Varför bygger du höga palats, du som skall
slutas inne i en trång grav? En ringa ting är dig nog i din levnads tid.
Vartill gagna dig så stora hus? Hur mycket lyckligare för dig, om du själv
vore den levande Gudens levande boning och tempel! Var du Herrens hus,
pryd det med heligt leverne, älska dygden såsom en trons väktare. Hur
lycklig är den själ, i vilken Guds den högstes egen ande värdigats taga
sin boning!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free