Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Sagans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av Benfey tillskrevs denna översättning ett alldeles
avgörande inflytande på västerlandets sagodiktning, men som
vi strax skola se, har den nyaste forskningen högst
betydligt reducerat detta.
Av indiskt, troligtvis buddhaistiskt, ursprung är den tredje
stora samlingen, Sju vise mästare, ehuru man ännu ej lyckats
återfinna sanskritoriginalet. Ramen är här vida lyckligare
funnen än i det förra arbetet. En konung låter sin son
fjärran från hovet uppfostras av sju vise mästare, men då
han kallas hem, läsa dessa i stjärnorna, att han hotas av
en stor olycka; enda botemedlet är, att han under sju dagar
iakttager en obrottslig tystnad. Sedan upprepas det gamla
Phaidramotivet: styvmodern förälskar sig i honom, avvisas
och anklagar honom. Men han tiger och försvarar sig icke.
Då han skall avrättas, uppträder emellertid en av hans
lärare och berättar för konungen en saga, som visar farorna
av en överilad handling, och avrättningen blir i följd härav
uppskjuten på en dag. Men så berättar drottningen, när
hon fått veta detta, en annan saga med fullkomligt motsatt
tendens: risken av uppskov. Konungen utfärdar då en ny
befallning om sonens avrättning, men i det kritiska
ögonblicket kommer den andre mästaren med sin saga, och så
pågår striden i sju dagar, konungen följer hela tiden den,
som sist haft ordet, och därmed går den farliga tiden till
ända. Prinsen tar då själv till ordet, hans oskuld inses och
styvmodern straffas.
De orientaliska översättningar, genom vilka denna
sagosamling vandrat till Europa, äro ej med full säkerhet kända.
Översättningar finnas på grekiska (Syntipas), hebräiska
(Sandabar), persiska, arabiska och syriska. Men vilken av
dessa, som ligger till grund för den latinska texten, är en
ännu icke avgjord fråga. Denna, som kallas än Historia
septem sapientum, än Historia de calumnia novercæ,
nedskrevs i slutet på 1100-talet av en munk, Johannes de
Alta Silva och arbetades sedan om på franska under namn
av Dolopathos. Men redan förut fanns en annan fransk,
också versifierad bearbetning från 1100-talet. På spanska
hade man vidare en tidig, från arabiskan verkställd
översättning, Libro de los engaños, och över huvud tyckes denna
sagodiktning hava varit mycket rik i Spanien, tydligen
beroende på arabiskt inflytande. Så hava vi där —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
