Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Fableau och conte dévot i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
art än de, vilka här skildrats. De äro visserligen
jämförelsevis få och utgöra en grupp för sig, stående mitt
emellan fableaus och lais, men medeltiden kallade även dem
fableauer av brist på en särskild term. De röra sig — i
motsats till lais — inom verklighetens värld, men de äro
ej några burleska skämtsagor, utan höviska och ridderliga,
och de visa, att joglearen hade också andra strängar på sitt
instrument än gycklets och satirens. Att antaga dem
diktade för ett annat auditorium, är ej heller nödvändigt, ty
samme man, som skrattat åt den lustiga fableauen om de
två mästertjuvarne Barats och Haimets bragder, kunde nog
dagen därpå med nöje, om ock ett nöje av annan art, lyssna
till den vackra berättelsen Le vair palefroi. Den handlar
om en fattig ung riddare, som älskar en rik borgfröken.
Hon skall giftas bort med en förmögen gammal herre, och
till bröllopet lånar man den unge riddarens vackra
paradhäst, som skall föra bruden från fäderneslottet till
brudgummens hem, där bröllopet skall stå. Men i skogen
kommer bröllopsföljet åtskills, hästen tager den gamla vanliga
vägen till hemmet, och så stannar bruden framför den unge
riddarens vindbrygga. Denna drages upp, de unga vigas i
största hast i slottskapellet, och inför detta faktum måste
fadern böja sig.
Men vid sidan av dessa fableauer fanns det ock en annan
grupp av på samma sätt versifierade berättelser, de s. k.
contes dévots, av vilka de flesta voro författade av kyrkans
män, kanske såsom ett motgift mot joglearernas fableauer.
Några av dem äro uttryck för medeltidens mest krassa
bigotteri, dess nästan råa Mariadyrkan, men andra äro fyllda
av en verkligt ädel poesi och hava ofta lämnat stoffet till
flera av den senare tidens mest berömda dikter såsom t. ex.
L’empereur orgueilleux — en ursprungligen orientalisk
berättelse, som för övrigt spelar in också i Danielsboken, om
en övermodig härskare, som till straff för en tid förvandlas
till tiggare. Den möter oss såsom predikoexempel, såsom
folksaga, såsom conte dévot, såsom moralitet, och lades
sedan till grund för Calderons Livet en dröm. Ännu mera
berömd är en annan dylik conte, Le vrai anneau, den
bekanta historien om de tre ringarna. Själva parabeln är
från början antagligen diktad av någon spansk jude under
medeltidens upplysningstidevarv och ett uttryck för denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
