- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
144

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Fableau och conte dévot i Frankrike - Fableau och conte dévot i Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tids breda tolerans. Den upptogs sedan av Boccaccio i en
av hans noveller och blev slutligen ledmotivet i Lessings
Nathan den vise. En tredje dylik conte, om ängeln och
eremiten, är troligtvis också av judiskt upphov och avser
att inskärpa människans fåkunnighet, då hon bedömer
försynens skickelser — en saga, som sedermera upptogs av
Voltaire i hans novell Zadig.

Men även de rena Marialegenderna hava gått igen i den
senare litteraturen. Den kanske flitigaste författaren på detta
område var en munk, Gautier de Coincy, som i början av
1200-talet skrev massor av dylika Mariadikter. En av dem
handlar om en nunna, som flydde ur sitt kloster och sedan
ute i världen sjönk allt djupare och djupare ned i synd.
Efter många år vänder hon, bruten, tillbaka till sitt kloster.
Men ingen har där märkt hennes frånvaro, ty den heliga
jungfrun hade iklätt sig hennes gestalt och själv förrättat
hennes sysslor. Maeterlinck, som sedan i ett drama
upptagit detta motiv, har knappt lyckats återgiva det med
samma älskvärda naivitet som medeltiden. Vackrast är dock
dikten Le tombeur de Notre Dame, där man gärna vill
misstänka, att en joglear varit författaren. Dikten handlar
åtminstone om en dylik, som blivit munk, men aldrig kunnat
lära sig några böner, icke en gång Pater noster. Skamsen
drar han sig undan till ett litet kapell, där ett altare till
den heliga jungfrun befinner sig, och där börjar han att för
henne uppföra sina konststycken, stupa kullerbytta, dansa
o. s. v. — det enda sätt han hade att glädja
himladrottningen. Då han till sist uttröttad sjunker ned framför
altaret, lämnar Mariabilden sin plats, böjer sig över den
stackars gycklaren och torkar hans svettdrypande panna...

Också detta är äkta medeltidspoesi, men någon skarpare
kontrast kan väl icke tänkas än mellan denna conte dévot
och Le vilain qui conquit le paradis.

FABLEAU OCH CONTE DÉVOT I TYSKLAND



Varken fableauen eller le conte dévot är egendomlig för
Frankrike, utan återfinnes ock i andra land. England var
ju ännu ett franskt land, där de bildade talade
anglo-normandiska, och vilkas litteratur var fransk. Men även de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free