- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
145

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Fableau och conte dévot i Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lägre klasserna, som talade engelska, hade sina fableauer,
och en dylik, Dame Sirith, har bevarats. I viss mån kan
man ju också säga, att Chaucers Canterbury tales är en
samling av fableauer, lais och contes dévots, men dessa,
som tillhöra en senare tid, behandlas bäst i ett annat
sammanhang. I Italien vände fableauen tillbaka i renässansens
prosanovell. Men i Tyskland uppstod en verklig
fableaudiktning, dels genom inflytande från Frankrike, dels
självständigt ur samma förutsättningar som där. Så möta vi en
tysk fableau — på latin — redan i 900-talets litteratur,
berättelsen Snöbarnet, som redan röjer det tyska skämtets
råare lynne. Vid sin återkomst från en tvåårig resa finner
en man, att han under tiden blivit fader till en son. Hustrun
uppgiver, att hon en gång kommit att sätta sig i snön och
därigenom blivit havande. Mannen låtsar tro på denna
historia och säger ingenting, men efter ett par år tar han
gossen med sig på en resa och säljer honom för hundra
pund. Vid återkomsten uppger han för modern, att snöbarnet,
när det råkat ut för Afrikas sol, helt enkelt — smält.

Sedan hör man i Tyskland ej mycket av denna diktning,
och då den på 1200-talet åter uppträder, beror den tydligen
på impulser från Frankrike. Den, som här gick i spetsen,
var en spilman, der Stricker, mest bekant för sin samling
Der Pfaffe Amis, tolv fableauer eller “Schwänke", vilka till
hjälte hava en gemensam huvudperson, den slagfärdige
prästen Amis. Själva historierna äro de allmänna (Kejsarens
nya kläder, Le vilain mire m. fl.), men tonen är betydligt
råare än i de franska berättelserna, och detta är tydligen
ett germanskt drag, ty ju längre vi komma ned i tiderna,
dess mer fördjupar sig denna tyska skämtdiktning i naturalia.

Men i en annan fableau kommer ett mera sympatiskt
tyskt drag fram: verkligt gemyt. Die Wiener Meerfahrt
av en okänd skald på 1200-talet skildrar ett äkta tyskt
supgille. Under pokuleringen få dryckesbröderna för sig,
att de äro på sjöresa till det heliga landet. I följd av de
ymniga libationerna få de också den fullt förklarliga
föreställningen, att fartyget är utsatt för en våldsam sjögång,
och slutligen inbilla de sig, att en av dem är död och att
de måste kasta liket över bord. Det göra de också, i det
att de vräka ut honom genom fönstret med den påföljd,
att han bryter armar och ben av sig. Den av verklig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free