Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Fableau och conte dévot i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humor uppburna dikten slutar med att berätta, huru
pilgrimerna på morgonen så småningom nyktra till.
I allmänhet sett ligger dock skämtet föga för det tyska
lynnet; det blir gärna allt för påtagligt och plumpt och
saknar den franska malicen. Men däremot gör sig det tyska
gemytet vida mera gällande i den allvarliga conte dévot,
och av dylika har den tyska medeltidslitteraturen att
uppvisa några verkliga mästerverk, framför allt Hartmanns Der
arme Heinrich. Författaren var vasall eller Dienstmann hos
en riddare von Aue, och troligtvis är det någon gammal
familjesägen han nedskrivit; åtminstone känner man ingen
förebild till hans berättelse. Hjälten, Heinrich von Aue,
hade träffats av medeltidens hemskaste sjukdom: spetälskan,
och begav sig för att vinna bot till den berömda
läkarskolan i Salerno. Av en vis mästare fick han där veta,
att han blott på så sätt kunde återvinna sin hälsa, att en
ren jungfru frivilligt skänkte honom sitt hjärteblod.
Förtvivlad återvände han hem. Men på hans gods bodde en
fattig livegen, som hade en enda dotter, och när hon fått
höra detta, erbjöd hon sig frivilligt såsom offer. Den stackars
spetälske tvekade först, men antog till sist hennes offer och
begav sig med henne till Salerno. Först när han såg den
rena, oskyldiga flickans kropp ligga utsträckt på läkarens
bord för att undergå operationen, grep honom ångern med
våldsam kraft, han insåg sin lumpna själviskhet och förbjöd
läkaren att döda henne. Så återvände han hem för att tåligt
fördraga det lidande, Gud pålagt honom. Men under vägen
helade Herren honom. Han hade nu övervunnit sig själv
och renat sig från själviskhetens synd. Återkommen till
sitt gods valde han den livegnes dotter till sin brud och
levde sedan lyckligt med henne intill ålderns dagar.
Den i sig själv så vackra sagan är berättad med en
älskvärd naivitet och etisk finkänslighet. Men flera andra dylika
finnas, så Rudolf von Ems’ berättelse Der gute Gerhard,
skriven vid mitten av 1200-talet. Gent emot den över sin
härskargärning stolte kejsaren uppställes här bilden av en
enkel borgare, som utan tanke på yttre ära gjort sin plikt
i livet, och inför honom måste kejsaren erkänna sin
underlägsenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
